Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga så länge de kunna röra sig, förmår dem att med
gladt mod dö i sitt seltyg och krossar deras hjärtan,
om man tar dem ur ledet. Det var denna ärelystnad
som livade Dave, där han gick närmast släden, och
Sol-leks, när han tog i med hela sin styrka — det
var den som lade beslag på dem, då tåget bröt
upp och förvandlade dem från sura och buttra kreatur till
arbetsamma, ivriga, framåtsträvande varelser; det
var den som sporrade dem framåt hela dagen, men
lämnade dem så snart det slogs läger, då de åter
hemföllo åt sin vanliga missnöjda butterhet. Det var
denna ärelystnad som uppehöll Spitz och förmådde
honom att tukta kamrater som slarvade med arbetet,
skolkade under vägen eller höllo sig undan då det blev
dags att gå i seltyget om mornarna. Det var
likaledes den som kom honom att i Buck frukta en
medtävlare om chefskapet. Och Buck drevs av samma
ärelystnad.
Han revolterade öppet mot den andres välde. Han
gick emellan, då Spitz ville straffa de skolkande. Och
han gjorde det lugnt och bestämt. En natt hade det
kommit ett väldigt snöfall, och på morgonen syntes
hycklaren Pike icke till. Han låg väl gömd i sin håla
under fotshög snö. François kallade på honom och
sökte honom förgäves. Spitz var ursinnig. Han
rusade av och an genom lägret, vädrade och sparkade
upp snön på varje plats, där missdådaren kunde vara
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
