Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting avskräckte honom. Det var just därför
han hade fått anställning som styrelsens kurir. Han
ryggade ej tillbaka för några slags faror, lät helt
resolut sitt lilla skrumpna ansikte bitas av frosten
och strävade framåt från tidigt på morgonen tills det
blev mörkt. Han vandrade utmed dessa
ogästvänliga stränder på is som gungade och knakade under
fotterna, så att de icke vågade stanna en sekund. En
gång sjönk släden igenom med Dave och Buck, och
hundarna voro stelfrusna och halvdränkta då de
fiskades upp. Man måste göra upp eld för att rädda deras
liv. Hela deras kroppar voro pansrade av en fast
isskorpa, och de bägge männen körde dem att springa
omkring elden, så nära att de nåddes av flammorna,
för att de skulle tina upp och komma i svettning.
En annan gång gick Spitz ned sig på isen och drog
med sig hela spännet ända till Buck, som kastade
sig bakåt med hela sin styrka, under det han stod med
sina framtassar på den slippriga iskanten och isen
knastrade och gungade rundt omkring. Men bakom
honom var Dave, som också ryggade tillbaka, och
bakom släden var François, som drog tills det knakade
i hans senor.
Så hände det också, att isen brast både framför
och bakom, och då fanns det ingen annan utväg än
att ge sig av uppåt klipporna. Perrault klättrade
uppför branten som genom ett under, medan Fran-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
