Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smugit sig in, medan Buck och Spitz voro upptagna
av sin strid, och när de bägge männen rusade in ibland
dem med stora påkar, visade de tänderna och satte
sig till motvärn. Doften av födoämnen hade gjort
dem alldeles galna. Perrault fann en som stod med
huvudet i matsäckslådan. Hans käpp föll tungt på
djurets utstående revben och lådan ramlade över ända.
I nästa ögonblick störtade sig ett tjogtal av de
uthungrade djuren över brödet och fläsket. Käpparna
slogo och slogo utan uppehåll. Hundarna skreko,
gnisslade och tjöto under detta regn av slag, men icke
desto mindre kämpade de som galningar för att komma
åt ända till sista smulan av sitt rov. . .
Under tiden hade de förvånade draghundarna rusat
upp ur sina nästen och blivit tussade på de oförsynta
inkräktarna. Aldrig förr hade Buck sett sådana
hundar. Det såg ut som om deras benbyggnad ville
gnaga sig ut genom skinnet. De voro ingenting
annat än skelett, löst draperade i smutsiga hudar och
med glödande ögon och dreglande käftar. Men den
vanvettiga hungern gjorde dem skräckinjagande och
omotståndliga. Det var ingen möjlighet att hejda
deras framfart. Draghundarna kastades tillbaka mot
klippan vid första anfallet. Buck anfölls av tre
stycken på en gång, och i en blink var han sårad och
uppfläkt i huvud och bogar. Larmet var fruktansvärdt.
Billee skrek som vanligt av alla krafter. Dave och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
