Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Påkens och Huggtandens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans blod förde denna till varje aldrig så avlägsen del
av hans kropp, som därigenom blev både fast och seg.
Hans syn och lukt skärptes i ovanligt hög grad, och
hans hörsel blev så utomordentlig att han även under
sömnen hörde det svagaste buller och visste om det
bådade fred eller fara. Han lärde sig att bita bort
isen, som hade satt sig mellan hans tår, och när
han var törstig och det låg ett tjockt lager av is över
vattningshålet, kunde han bryta upp det genom att
resa sig i vädret och slå ned på isen med styva framben.
Hans mest framstående egenskap var att kunna vädra
sig till vinden och beräkna den på förhand. Hur
lugnt det än var, då han grävde sin håla invid ett träd
eller på en strandsluttning, fann honom blåsten, då
den kom, ofelbart i lä.
Och han lärde icke allenast genom erfarenheten,
utan för länge sedan slocknade instinkter vaknade
också till liv hos honom. Resultatet av generationers
tama levnadssätt föll småningom bort. På ett
dunkelt sätt erfor han förnimmelser från den tid då hans
släkte var ungt — den tid då vilda hundar rusade i
flockar genom urskogar och dödade sitt byte, när de
hunno upp det. Det var icke svårt för honom att
lära sig hugga tag och fläka upp och bita av en strupe
lika hastigt som en varg. På det sättet hade hans
förfäder betett sig. Och de levde nu upp på nytt
inom honom. Det forna levnadssättet och de forna
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
