Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Påkens och Huggtandens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket egentligen betyder »ilsken». I likhet med Dave
begärde han ingenting, gav ingenting och väntade
ingenting, och när han långsamt och lugnt gick in
bland de andra, lämnade själva Spitz honom i fred.
Han hade en egenhet, vilket Buck var nog olycklig
att få erfara. Han tyckte icke om att man närmade
sig från hans blinda sida. Buck hade omedvetet
gjort sig skyldig till denna förseelse, och han upplystes
om sin brottslighet därigenom att Sol-leks rusade på
honom och högg honom i bogen ända intill benet, ett
tre tum långt sår. Efter den stunden undvek Buck
omsorgsfullt Sol-leks blindsida och hade ej vidare
någon förargelse av honom under hela den tid deras
kamratskap räckte. Sol-leks, enda strävan tycktes
— liksom Daves — gå ut på att få vara i ro, ehuru
de bägge, efter vad Buck sedermera erfor, även hyste
en annan livligare önskan.
Den kvällen stod Buck helt plötsligt inför det stora
problemet, var han skulle få lägga sig och sova. Tältet,
som var upplyst med ett ljus, lyste så inbjudande
midt på den vita slätten, men när Buck begav sig dit
in, som om detta vore en naturlig sak, möttes han
av både svordomar och kastvapen från Perrault och
François. Då han hade hämtat sig från sin häpnad,
tog han en skymflig reträtt till kölden utanför. Det
blåste skarpt, och kölden skar med pinande smärta
i hans sår. Han lade sig på snön och försökte sova,
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
