Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man förklarar de magnetiska fenomenens
inbördes sammanhang därmed, att hvarje molekyl af
magneten själf är en liten magnet, så blir dock själfva den
magnetiska kraften oförklarad. Härleder man nu
denna kraft från eterströmmar, som kretsa omkring
magnetmolekylerna, så återstår det dock att förklara, hur
dessa eterströmmar kunna kretsa omkring
magnetmolekylerna, då enligt naturvetenskapen alla kroppar röra
sig i räta linjer, såvida icke någon annan kraft tvingar
dem att afvika därifrån. Någon sådan kraft måste alltså
tagas med i räkningen. Men hvilken är i detta fall
denna andra kraft? Eller, om man tror sig kunna
angifva den, hvarpå beror denna kraft? För öfrigt står
man icke på erfarenhetens utan på hypotesernas grund,
då man antager, att kropparna ytterst bestå af
odelbara enheter, atomer, och molekyler, ty ingen har
någonsin ens med de skarpaste instrument kunnat
varseblifva en atom eller molekyl.
Eller låtom oss tänka på den kraft, som bringar
kroppar att falla till jorden. Man kallar den
attraktions- eller tyngdkraften och härleder från densamma äfven
planeternas rörelser i sina banor, hafvets ebb och flod
o. s. v. Men, fråga vi, om stenens fall mot jordens
medelpunkt och planeternas rörelser i sina banor ha
sin grund i attraktionen, hvarför faller då stenen,
under det att planeterna röra sig i ellipser? Här räcker
tydligen ej attraktionen såsom gemensam grund, utan
någon ytterligare grund måste tillkomma, för att den
elliptiska rörelsen skall komma till stånd. Jämte
attraktionen eller centripetalkraften, som förbinder planeterna
med hvarandra och med solen såsom deras centrala
enhet, har vetenskapen därför måst antaga tillvaron af
centrifugalkraften, genom hvilken planeterna sträfva att
fortsätta sin rörelse i den en gång gifna riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
