Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR JAG BELRSKOR 395
<När jag blir stor.”
ÄR jag blir stor, vi bygga
N Ett slott af ädelsten och gull
Med tinnar torn och brygga
Och park af rosor full.
Der skola foglar sjunga
Och der skall ständig sommar rå,
Och aldrig skyar tunga
Få skymma himlen blå.
Och du skall drottning vara
Uti det slottet, moder kär,
Och ingen nöd och fara
Dig skola hinna der.
, Sjelf skall jag rustning bära
Och vandra ut kring verlden vidt
Och skörda guld och ära —
Alltsammans skall bli ditt.
Allt ondt mitt svärd skall krossa,
Jag troll och vilddjur dräpa skall,
Men fångars kedjor lossa
Och frälsa verlden all.
Jag skydda skall de svaga
Emot de ondas våld och list;
Från jorden skall jag taga
All sjukdom, sorg och brist.
Och blir jag kung allenast,
Hvar koja stråla skall i ljus,
Hvar tiggargosse genast
Skall gå i sammetsblus.
Så drömmer pilten drömmar
På moders knä och stark sig tror
Att länka verldens tömmar,
Så snart han blott "blir stor.”
Far fort och bygg, du lille,
Ditt luftslott upp med torn och spång!
Det ädla, barnet ville,
Tar mandom nog en gång.
Visst klipper tiden vingen,
Som flyger stolt mot solen nu,
Men s/£o7 blef ännu ingen,
Som aldiig drömt som du.
FJALAR.
k
QI VO
RR
AN är så liten, men dock så klok:
uti hans öga liksom en bok
jag läser tusende tankar.
Han är mitt samvete uppenbart,
liksom Guds öga han skådar klart.
hvarthän i villa jag vankar.
Han ler emot mig, när jag är god;
men sjuder vreden uti mitt blod,
då blir han undrande stilla,
och tynger sorgen mitt ögonlock,
han leker sakta med knapp och rock
och jollrar vänligt, den lilla.
Min son.
När stygga tankar mig falla på,
jag vågar icke till honom gå,
fast han mig jublande lockat.
Men fylls mitt sinne ibland af harm,
då tar jag honom uppå min arm,
och molnen fly, som sig skockat.
Hur skall jag göra dig god och from, —
du, som har blifvit min rikedom
och all min glädje jag skyller?
Hur skall jag föra dig utan fläck,
till dess du står på ditt eget däck
och stormen dukarne fyller?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
