Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA TTVARDSBARNEN.
Se, det är just det förfärliga för den oomvända
menniskan, att det är Frälsaren, som skall blifva
domaren. Lycklig derför den, som kan sjunga
den ljufva, sista versen af samma psalm, hvilken
vers är en riktig Zionsvisa i främmande land:
Jesu, mig din ankomst gläder,
Der jag i dina fotspår träder
På törnestig, af sorger böjd.
Törnet bryter du i palmer
Och sorgerop i glädjepsalmer:
Ty skådar jag min graf med fröjd,
När min lekamen trött
En stund har sofvit sött
I dess skugga,
Du väcker mig
Så nådelig
Till evig frid och fröjd hos dig.
Vid många andra tillfällen var intrycket af
gudstjensten och predikan mera slappt, och mån-
gen gång, när predikan började blifva för lång,
hviskade liten pilt i mammas öra: "Är det icke
slut snart?” Jo jo, men, de der långa prediknin-
361
garna äro farliga, minst sagdt, och en orsak till
denna dom är, att de trötta ut barnen. Den som
håller långa predikningar är antingen en utomor-
ordentligt begåfvad man eller en riktig stackare,
ty den förre håller på länge, emedan han har
mycket "att saga, och den senare star deroch
skramlar med sin tomma tunna ett par hela tim-
mar för att få fram en enda droppe adel drufsaft,
och vet icke, att det goda han hade att säga tog
slut precis kl. Z412. Och emedan utomordent-
liga predikanter äro tunnsådda och emedan de äf-
ven kanske predikat bättre om de predikat kor-
tare, så gör vanligt folk, sådana som du och jag,
käre medbroder, bäst i att hinna till punkt, innan
vi förstört det lilla goda vi kunnat säga i början.
Tänk om nu detta finge gifva uppslag åt din
egen eftertanke med afseende på din säkert myc-
ket minnesrika barndom, käre läsare; tänk om du
derigenom komme att påminna dig din barndoms
Gud, så vore jag rikligen lönad för den hvilo-
stund på mitt nattläger, som denna enkla bild be-
röfvat mig.
Nattvardsbarnen.
Det är påsk! Hvilket arbete och hvilken bråd-
ska för pastorn och konfirmanderna. På palm-
söndag skulle barnen läsa i kyrkan. Under hela
vintern ända sedan den frostbitne Oktober
skrämde bort sommarvärme och långa, solljusa
dagar, har barnaskaran samlats omkring katekes
och biblisk historia. Sista veckan!
hatt möte med dem hvarje dag. Det har varit
en sträng, pröfvosam tid. På fredagsqvällen sam-
lades skaran igen. Pastorn förhörde ingen lexa.
Han talade med barnen om framtidsvigtiga san-
Pastorn har
ningar. I bland måste han stanna, ty rösten
var mättad af tårar. Han bad dem så bevekande,
att blifva den himmelska kallelsen trogna, att
läsa och höra Guds ord flitigt, att bedja nu, att
bedja alltid. Han varnade för dåligt sällskap
och dålig läsning. Han sade till gossarne: vak-
ten eder för tvenne ovanor: bränvin och tobak.
Han bad dem alla komma ihåg Jesu ord: Salige
äro de renhjertade, ty de skola se Gud. Fan
förmanade flickorna att vara försigtiga och stränga
i allt som rörer ett godt namn och rykte, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
