Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINA GLASÖGON. SA
Femnej. verklighet och allvar är det; fråga om.
Hör på ännu en stund, så är moralkakan slut.
Det är icke fråga om att nedsätta bildning och
hyfsning. Långt derifrån. De äro 1 sitt stora
värde. Det är icke barbariets kraft, som vi vilja
se förevigad. Verlden har haft nog af det slaget.
Det grofva, råa lefnadssättet sjunger, eller borde
det åtminstone, på sista versen, men sen till, her-
rar och damer ’’tongifvande”, sen till att veklig-
heten ej kommer i stället, ty då blir det hela den-
na stolta tid, som snart kommer att hviska fram
de sista tonerna i sin afskeds- och dödssång —
sånger af en tid som ej förstod sin uppgift, utan
tog fel och — dog.
Och när vi nu en gång äro inne på spåret, så
är det bäst att hålla på. Det är ett ord för ’"poj-
karne” denna gång. I våra bästa svensk ameri-
kanska hem, åtminstone i många af dem, hafva
döttrarna för länge sedan tagit ut sin rätt. Systers
rum är ett af de trefligaste i hela huset. MNätta
gardiner hänga för fönstren, en mjuk, fin säng,
en byrå kan hända, ett solgladt rum på allt sätt.
När någon af systers jemnåriga och kamrater
komma och helsa på, så vilja de se den lilla rara
kammaren; der sitta de ned och njuta i fulla drag
af den ungdomliga sqvallertimmen. Än pojkar-
meldar jo, "they are naturally mean”. Hvad
skall man bry sig om dem? De förstöra ändå
allting, ställa allting i oordning, besvärliga inom
och utom hus, ja, hvem kan säga allt! Och
deras rum är i allt helt och hållet olika systers.
Det är så tomt och ödsligt som en Missouri-stad.
Sängen står der så stel och hård och frånstötande
som en gammal qväkargubbe (vi frukta för att
det var en dålig bild). Ingen matta, icke ens en
rasmatta på golfvet. Ingen byrå, ej ens en
spegel, intet solljus. Icke underligt, att vår osty-
rige broder icke trifves hemma på qvällarne utan
söker sitt nöje utom hus. Hör på, snälle far,
tala litet mildare, ömmare till gossen. Ni menar
nog väl, men låt faderskärlekens sol titta fram
litet emellanåt under de dystra, stränga ögon-
brynen, försök litet af kärlekens olja. Pojken är
icke obotlig kanske. Han kanhända kan bli en
utmärkt man, fastän han nu är ostyrig, försök,
försök! Stormvinden tar aldrig den tunga öt-
verrocken af vandraren, men solstrålen, den vän-
liga, stilla, anspråkslösa solstrålen gör det snart,
säkert och lätt. Derför är det ock som sönerna
som regel mest älska och längst komma ihåg
siha mödrar.
Akten eder fäder, för de kortsynta glasögonen!
Den unge man, som för första gången beträder
krogtröskeln, gör det vanligtvis med de kortsynta
glasögonen 1 sällskap. Ser icke allting så oskyl-
digt ut? Är icke ett glas bier en oskyldig sak?
Se huru glada och vänliga alla äro. Det är ju ro-
ligt att vara i trefligt sällskap. Hvem älskar att
vara i en krets, der allting är kallt, stelt och gläd-
jelöst? "Och så går den unge mannen til krogen
en gång till och blir mera belåten. Han håller
på, till dess han blir djupt och verkligt missbelå-
ten med dessa besök, men han fortfar ändå år
ifrån år. Nu är han slaf. Nu har han icke mod,
icke lust att sluta. Han är en slaf, han stupar
snart i grafven, allt för de kortsynta glasögonens
skull, ty han besinnade sig icke i tid. Drycken-
skapen är en dårskap, lika fullt som en last. Den
lilla njutning, som skänkes för en kort minut, kan
icke inför ett sundt förnuft försvara eller uppväga
de lidanden, kroppsliga och själsliga, för hvilka
drinkaren är utsatt, och det ju mera allteftersom
han blir verkligt en slaf under sin vana. Hvem
ryser ej vid blotta nämnandet af ordet delirium
tremens? Men ämnade sig någonsin någon så
långt? Akta dig för de kortsynta glasögonen.
Hvarför uppskjuta menniskor med sin omvän-
delse till Gud? Hvarför vänta de år ifrån år?
Ämna de dö såsom hedningar? Åh nej, men de
tro, att det är god tid ännu, och derför hafva de
ej brådtom. I följd af de kortsynta glasögonen
se de endast ett steg framför sig. Ack, att de
visste, att nästa steg kanske är det sista, då skulle
de kasta bort de så farliga kortsynta glasögonen,
som min stadige vän ännu gläder sig öfver och
berömmer, emedan de gifva honom en sådan un-
derbar frid och ro, dödens ro. Men ännu måste
jag försöka flera glasögon. Man bör vara tålig i
denna verld, och det som icke lyckas på en gång
kan ändå lyckas så småningom. Hittills har jag
haft dålig tur med mina glasögon, men bättre tur
en annan gång. Denna gång skall jag rådfråga
en klok man.
Bland mina vänner finnes en, som är lärd,
qvick och skarp som en rakknif. Hans penna är
god, och hans stil är ledig. Han är blek och ma-
gerlagd, såsom det anstår en sådan person. Nå-
got krokig är han ock, och han är ofta helt färg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
