- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
249

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JULIE (OS HInANILIMOVNIEIS. I (OVRID) IB IRG, 249

er stilla, utan envisas att söka frälsa er sjelf, må-
ste jag lemna er, och Ni skall då otvifvelaktigt
sjunka.” Utan att säga något vidare tog bibel-
qvinnan afsked och gick.

Nästa gång hon besökte mannen, fann hon ho-
nom tröstad, glad och lycklig: "Det der, som
Ni sist omtalade, har blifvit mig till frälsning,”
sade han. ’’Jag såg, att jag var lik den der man-
nen, som försökte rädda sig sjelf. Jag kastade
mig då, just som jag var, på Kristus. Så kom
jag upp ur dyn och har nu frid och ro till min
själ.”

Då missionär Harves någon tid predikat evan-
gelium på sin station i det inre af Afrika, frågade
han infödingarne, som hoptals kommo att höra,
om de önskade att undervisas i kristendomen.
Ja,” sade de, ’’vi tycka om, hvad du talar, men
vi kunna icke ännu säga om vi tycka om dig, förr-
än vi få se, om du håller dina händer rena.” De
menade, att de ville erfara, om missionärerna i
sitt eget lif öfvade de sanningar, som de lärde.

O, huru vigtigt är det icke, att de, som predi-
ka evangelium, lefva evangelium värdigt. Bättre
är, att du aldrig öppnar din mun för att säga nå-
got god: om Gud och den han sändt, Jesus Kri-
stus, om du med ditt eget lefverne vittnar emot,
hvad du med munnen bekänner. De yppersta
predikogåfvor tjena till intet, ja, kunna blifva till
skada i Guds rike, om du icke håller dina händer
rena; om ditt hela lif icke går 1 full öfverensstäm-
melse med den lära, du förkunnar.

En äldste i en skotsk kyrka hade vid ett möte
stridt så häftigt med församlingens predikant, att
dennes hjerta nästan hade krossats. Följande
natt hade han en dröm, som högligen oroade
honom.

’"Du ser så bedröfvad ut, Jan,” sade om mor-
gonen hans hustru, "hvad fattas dig?”

’<Jo, jag är bedröfvad,” sade han, "ty jag har
drömt, att jag hade en hetsig strid med vår pre-
dikant, och att han dog strax efter sin hemkomst,
och att kort derefter också jag dog. Jag drömde,

att jag kom till himmelen, och då jag kom till
himmelens port, trädde predikanten mig till mö-
tes, räckte mig sin hand och bad mig vara väl-
kommen; det hansade; Kom in, Jan, här år
ingen strid — jag gläder mig att se dig. ’”

Efter att hafva berättat detta för sin hustru,
gick äldsten till sin själasörjare för att bedja ho-

nom om förlåtelse, men se, han fann honom död!
Detta nedslog honom så, att han inom fjorton
dagars tid följde honom till himlen.

+x +

En syrisk landtman hade som ung varit en fri
man; men nöd och fattigdom hade bragt honom
till tiggarestafven och slutligen i slafveri. Han
egde en broder, som han icke på många år hade
sett eller hört af, och hvilken man ansåg för län-
gesedan död. Men denne lefde och hade i främ-
mande land vunnit stor rikedom. När detta
skett, återvände han till sitt land, sökte länge
efter sin fattige, förlorade broder och fann honom
slutligen i det eländigste tillstånd. Han erlade
genast lösesumman för honom och gick ut på fäl-
tet, der brodern arbetade, trött och plågad af da-
gens hetta. Då helsade han honom med de or-
dens tJjagardm broder! Jag har köpt idigtfril”
— Slafven kunde i början knappt tro hvad han
hörde, för glädjes skull; men när han blifvit öf-
vertygad om sanningen af broderns ord och om
dennes trofasta kärlek, sade han: ’Då vill jag
blifva din slaf!” — <Nej, icke min slaf är du,
utan min broder, min vän!” — Den friköpte bad
då, att alltid få stanna hos denne broder, och
hans bön beviljades honom. Der blef det den
gamle slafvens lust att få tjena sin befriare och
hans barn i allt hvad han kunde. ’’Du har köpt
mig fri!” var hans dagliga tacksägelse till bro-
dern.

Den händelse, som här skildrats, innebär mån-
ga jemförelsepunkter med förhållanden, som ega
vidsträcktare tillämpning: den kan gifva anled-
ning till eftertanke och lärdomar för en hvar, som
på allvar söker ’"lösningen af lifvets gåta.”

x x

Då presidenten van Buren fick veta, att hans
son, en ung advokat, skulle gifta sig med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free