Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 VID HEMMETS HÄRD.
traktelsen. Den frågan utgör en kyrkhistoria för
i dag, en inskription som mången pastor nödgas
sätta öfver listan på sina nattvardsbarn, ett prest-
betyg för många församlingar och samfund.
<cHvar äro de nio?” — Ack, att orden finge gen-
ljuda i våra öron, till dess att någon, att många
kunde svara: Herre, bhartanen,hartande
hemta mig åter, att jag icke förgås.
I vår text göra vi först bekantskap med
den villige hjelparen.
Hvem behöfver väl icke hjelp? Högburet
hufvud i dag, böjda knän i morgon, myrtenkrans
och glädje i dag, sorgeprocessioner 1 morgon.
Mensklighetens lidanden, Guds hemlighetsfulla
ledning med menniskors barn, hafva fått en full-
ständig, hemlighetsfull tydning i Jobs bok. Och
fastän vi alla behöfva hjelp, huru ovilliga äro vi
icke många gånger att hjelpa. En villig hjelpare
visar oss vår text. Han heter Jesus. Vandrande
på gränstrakten mellan Galileen och Samarien,
närmar han sig ens byst Pärafständisynesken
Nu äro de närmare och deras
olyckliga ’"tame” vittnar om hvilka de äro. Spet-
älskan är sjukdom och elände i deras höjdpunkt.
En lefvande död, ett dödt lif, grafven i hemmet,
hemmet en graf, o, hvad dessa personer voro
olyckliga! Jesus syntes också alltid hysa stort
medlidande med dessa samhällets olycksbarn. Han
hörer deras bönerop, han är villig att hjelpa och
sänder dem strax 1 väg med helsans löfte i sjelfva
sin befallning.
Märkom dock ett här. De måste tro hans ord.
Icke nog dermed, de måste tro det, innan de er-
farit dess helsogifvande kraft. ’’Gån och visen
Eder för presterna,” men ännu voro de arme,
spetälske varelser. Så ock i dag. Många men-
niskor vänta förgäfves på förvissning om barna-
skapet och frid med Gud, emedan de icke äro
villige att göra som de spetälske: tro Jesu löfte
på förhand. De vilja blifva friska innan de in-
tagit läkemedlet. Kom broder, tro Jesu löfte,
tro det, innan du känner dess omskapande kraft.
Lita på honom, han är lika villig att hjelpa i dag
som förr, och förstår äfven din nöd.
Vi märka dernäst, huru nära
grupp menniskor.
nöd och bön
höra tillsammans. I hela Jesu omgifning höra
vi i dag endast en bön och den kommer från de
spetälske. De väntade ej på några yttre former,
ej på någon presentation, utan så snart Jesus syn-
tes, upphöjde de sina klagorop, sin bön: ’’Jesu,
Davids Son, varkunna dig öfver oss.” Det var
deras nöd, som tvingade dem dertill. Är det
icke så ännu 1 dag månne? Hvem beder bland
oss? Hvem beder så, att bönen når Gud och
bringar hjelp och bönhörelse? I veten det alla.
Endast den, som känt nöd, bekymmer och li-
dande, kan bedja med något allvar. När du
känner syndens spetälska 1 ditt eget hjerta, när
du ser dess härjningar bland andra, och vet, att
endast Jesus kan hjelpa, o, huru du då bönfaller
vid Jesu nådastol! Då höres äfven från dig de
spetälskes bön: Jesu, Davids son, varkunna dig!
Men märkom här ett. Regeln är ju, att Gud
skall gifva oss sina bästa gåfvor såsom svar på
våra böner. Lärer oss nu nöden att bedjå, så är
ju den ock en nåd. Så borde vi tänka, men huru
svårt är ej detta, när vi komma till sjelfva erfa-
renheten. Då tro vi antingen på en sträng och
hård Herre i himmelen, eller också slumpens
Gud. Så skulle vi icke göra. Den förestallmmn:
gen är osann och olycklig. Gud är vår Fader.
Han är det icke blott om våren och sommaren,
utan ock på hösten och vintern. Samma hand,
som bjöd vårsolen lysa så mildt och varmt, sän-
der stormmolnen och regnet. Samme Gud, som
skänker lifvets glädje, sänder ock dess sorger och
nöd. Nöden gör oss ödmjuka, lärer oss bedja,
förer oss till Jesus, och hos honom finnes hjelpen.
Låtom oss vidare tillse huru
nöd förstår nöd.
De spetälske hörde tillsammans genom deras
gemensamma nöd. Vi veta ej om något annat
band som förenade dem. Så är det ock alltid.
Den, som ej sjelf lidit, förstår ej, hvadfdemm i
säga att lida. En rätt tröstare måste förstisjelt
hafva behöft och erhållit tröst. Se, när gamla
soldater råkas. Se huru deras ögon lysa af ge-
mensamma känslor, när de tala om Bull Run,
Pittsburg Landing, Chickamauga och Vicksburg.
De kämpade samma strider med samma faror
och mot samma fiender. De ledo tillsammans.
Och när de nu efter mera än 20 år träffas, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
