Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 VID HEMMETS HÄRD.
Med korsets börda belastad,
Jag gick i döden för dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
Och döende bad jag fadren
Förlåta din skuld, att lifvet
Dock skulle blifva dig gifvet,
Och himlen öppnas för dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
Se, himmel och jord med bäfvan
Förskräcktes och smärtan kände,
När jag i nöd och elände
Gaf upp min anda för dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
Hvi fruktar du mig? Hvi flyr du?
Hvi är jag din ovän vorden?
Allt hvad jag gjorde på jorden,
Jag gjorde af kärlek till dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
Att frälsa dig, arme broder,
Jag kom till att döden lida;
I himlen vid fadrens sida
Nu manar jag godt för dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
Till mig i himlen jag ville,
Förlorade son, dig leda;
Der ville jag rum dig bereda,
Der tänker jag städs på dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!
LARS STENBÄCK.
08
«HERRE, LÅT DET STÅ ÄNNU ETT ÅR.”
När läkaren dag efter dag med orolig väntan
besökt den sjuke, och sjukdomen fortfar, säger
han slutligen till anförvandterna en qvällstund i
skymningen: om det ej blir ändring inom tjugo-
fyra timmar, så är intet hopp öfrigt. Tänk,
huru läkaren och slägtingarne vaka den natten,
huru de med dämpad andedrägt lyssna till läka-
rens ord, när han ånyo undersökt den sjuke. Nu
äro tolf timmar gångna — ingen förändring —
sexton timmar — doktorn står upp från bädden,
hans drag hafva ändrat sig, hans blick säger
mera än nägra ord: hopp, hopp, krisen är lyck-
ligt förbi, faran är öfverstånden. Men huru ofta
slutar det icke på ett annat sätt. Man väntar
förgäfves på ändringen. Timmarne gå sakta,
och slutligen vänder läkaren sig bort från den
sjuke: Han säger intet, men hans blick är så
hopplös, så nedslagen, så modfäld. -Detyhar
misslyckats. Krisen kom ej. Hoppet är dödt.
Käre läsare, hör du, huru Herren Jesussager
Blir det
ingen ändring på ett år,
så är det försent. Tänk huru ifrigt ochNarmt
han under detta sista år beder, klappar, söker,
för att frälsa den själen. "Låt det stå ännu ett
år.” Och halfva året har nu gått. — ingen för-
ändring — sju månader —- ingen förändring, men
se nu stannar själen. O, med hvilken glädje
Herren Jesus gifver akt derpå, med hvilken gläd-
je detta budskap helsas i himmelen af Guds eng-,
lar. Men under stundom lyckas det icke så
väl. Äfven
det sista året kan förspillas.
Själen framhärdar i sin obotfärdighet och mot-
stånd: Dagarne fly. Timglaset är snart utrun-
net. Herren Jesus vänder sig bort. OMmvAd
hans blick säger mycket, hvilken smärta, hvilket
lidande! Hvem har ej sett en total solförmör-
kelse. När jag var en liten gosse, vandrade jag
flere mil ut på landet för att vara riktigt säker på
att få se den. Jag minnes det så väl. Sommar-
dagen var varm och klar, men fram på eftermid-
dagen inträffade solförmörkelsen. Mörkret kom,
natten kom på ljusa dagen. Det kändes så öds-
ligt och hemskt. Boskapen kom hem. Foglar-
ne gingo till hvila, och alla voro glada att det
snart var öfver. När Jesu sista förbön har gått
förbi, då blir det
total solförmörkelse
för den menniskan. Kanske det endast är på efter-
middagen af lefnadsdagen, men huru mörkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
