Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en rättegång förklarats ovärdig att föra andras talan. Förbittrad häröver beslöt Hofman
att söka åvägabringa en statsvälvning genom folkuppvigling, vilken startades i Borgstena
socken, Älvsborgs län. Detta tilltag fick ovannämnda för honom olyckliga påföljd.
I huvudstadens sällskaps- och partiliv intog Glas Ekeblad, född 1708 på egendomen
Stola, en framträdande och högt aktad ställning. I hans hus, beläget på den plats invid
Gustaf Adolfs torg, där Kungl. Operan nu ligger, hölls mottagningar för den tidens
förnäma och vitterhetsälskande Stockholmssocietet. Värden och hans maka Eva de la Gardie,
vilken på grund av insända hushållsrön år 1748 blev ledamot av vetenskapsakademien,
skötte här värdskapet på ett älskvärt och från den tidens fadda och tillgjorda sällskapston
befriat sätt. Clas Ekeblad var visserligen ingen statsman i detta ords egentliga bemärkelse.
Men lians nobla, oegennyttiga väsen i förening med hans eminenta vetenskapliga
intressen förde honom likväl fram till riksråds- och kanslipresidentsvärdigheterna, vilka han
alltid uppbar med ansvarsmedveten plikttrogenhet. Om samtidens uppskattning av lians
vetenskapliga förtjänster vittnar den omständigheten, att han hedrades med kanslersämbetet
för Äbo universitet ocli något år före sitt 1771 timade frånfälle med samma värdighet för
Uppsala universitet. Här torde parentesvis kunna erinras, att ban, träffad av slaganfall,
avled på själva det ställe, där hans stämma så ofta gjort sig hörd, eller i själva rådssalen.
Detta kan kallas en ståtlig avslutning på ett imponerande liv. Sonen Glas Julius Ekeblad,
född på Stola 1742, uppväxte ömsom på familjeegendomarna och i Stockholm samt har
sedermera visserligen haft huvuddelen av sin verksamhet förlagd utom Stockholm, i det han
dels några år innehade anställning i franska armén, dels ock åren 1784—1796 var
landshövding i Skaraborgs län. I krigaryrket saknade han icke framstående förebilder bland sina
förfäder. Så var i. ex. hans farfader Glas Ekeblad d. ä. karolin och deltog i Karl XII:s mer
eller mindre kalabalikbetonade krigsfejder. Glas Julius vistades emellertid på 1760-talet i
Stockholm och hans välkända dagboksanteckningar, den yppersta källan för kännedomen
om societet ocli adel från frihetstidens slut, sysslade ingående med Stockholmslivet under
1760-talet. Dessa dagböcker utgöra på sätt och vis en rundmålning eller revy över livet i
Stockholm, omfattande hovet, societeten och teatern ävensom det borgerliga umgängeslivet.
Detta senare lockar dock dagboksförfattaren då och då till axelryckning och en
näsrynk-ning och framkallar emellanåt satiriska anmärkningar. Inom den högre societeten
betecknades greve Karl Gustaf Tessin såsom en magister elegantiarum. Adolf Fredriks och Lovisa
Ulrikas hov finner ingen resonnans hos den unge, vittre ocli elegante militärsnobben.
Genom hans synglas sågs det mera som en tummelplats för bagateller än såsom scen för
dramatiska och intressanta effekter. En jämförelse mellan kalasen på landsbygden och de på
den tiden vanliga subskriberade tillställningarna i huvudstaden och dess utvärdshus utföll
naturligtvis till de senares fördel. Oseden att kavaljerer närvoro vid damers klädombyten,
vilken 1769 kom som en importvara från Frankrike, tilltalade icke Ekeblads estetiska och
finbetonade sinne. Sentimental vekhet och cynisk likgiltighet för all medkänsla voro enligt
Ekeblad typiska tids- ocli lynnesdrag hos roccocons människogestalter. Sina senare år
tillbragte Ekeblad, som vid 30 års ålder ingått äktenskap med Brita Horn, på det av
släkttraditioner omspunna idylliska familjegodset Stola, varest han år 1808 gick till sina fäder.
Vad som än kan sägas om upplysningstidevarvet ocli enkannerligen vår frihetstid,
människotyperna voro icke så standardiserade som i vår maskinkonstruerande tidsålder.
Det fanns under 1700-talet i alla samhällsskikt original, som avveko från det alldagliga.
H. Schiller har i sitt arbete "En originell herre" lämnat en roande och medryckande skild-
- 17 —
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
