Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ni frågar mig, hvarför jag ’icke i laga tid den 14 dennes
tillträdde min egendom?’ Bäste herr Johnsson, var öfvertygad
att ingen högre än jag skattar landtlifvets fröjder, och vid en
älskad makas sida skulle jag såsom herre till Torparpina låtit
alla andra framtidsplaner fara. Men tyvärr har jag af de
15,000 kronor, som skulle betalas vid tillträdet, ännu icke
lyckats sammanskrapa mera än 50 öre, som jag fick af en
beskedlig menniska i går afton. Till resten hade jag så säkert
påräknat ett större utländskt arf efter min lungsigtige kusin
Kalle Pettersson, hvilken i fjor våras, när vi logerade ihop
under en gran i Solnaskogen, sa’ åt mig, att han ämnade resa
till Amerika och samla pengar eftersom han aldrig fick vara
i fred för polisen här hemma. Nu förnimmer jag emellertid
till min förskräckelse, att Kalle icke allenast ännu lefver, utan
äfven alldeles försummat att ge sig af till Amerika, och således
är det väl inte värdt att tänka på vår lilla affär, såvida ni
ännu ständigt håller på formen af köp för densamma och inte
vill ändra betalningsterminerna något litet till min förmån.
Skulle ni åter vara hågad att lemna mig gården på
arrende och ge mig ett par års kredit på inventarierna, så står
jag fortfarande till er tjenst.
Om vördsam helsning till damerna med hjertlig tack för
hemma anhåller
Eder tillgifne
Emanuel Petterqvist.
P. S. Jag har funderat på att götisk stil inte passar till
det der templet på backen; tag det hellre i renaissance.
D. S.»
När detta bref upplästes i den stilla familjekretsen i
hvardagsrummet på Torparpina, fick mamma konvulsioner,
de två yngre flickorna sågo förskrämda ut, fröken Julia
klämde sönder en stor tår i ögonvrån, och pappa gaf
Gud och sig sjelf ett heligt löfte att aldrig mera tillita
någon egendomsagent.
Detsamma borde en hvar af mina fastighetsegande
läsare göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
