Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 4. Omegar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Omegar.
De sist bebodda trakterna af jordklotet befunno sig
nära eqvatorn, två breda dalsänkningar, som upptogo de
uttorkade hafvens botten; dalar af obetydligt djup, ty den
allmänna utjemningen var nästan absolut. Man såg ej
längre hvarken berg eller klippor, raviner, klyftor, hålvägar
eller dälder; allt var slätt; floder och haf hade så småningom
försvunnit. Men regnet hade aftagit i intensitet samtidigt
med vattnet, och de sista bråddjupen, som voro qvar efter
hafven; hade ej fullständigt blifvit igenfylda, dalar af
obetydligt djup funnos derför qvar såsom spår efter jordens
forna konstruktion. Der träffade man ännu på några fuktiga
och islagda terränger men det fanns ej längre någon
vattencirkulation i luften, och de sista floderna strömmade under
jorden som osynliga ådror.
Tack vare frånvaron af vattenånga i luften var himlen
ständigt ren, utan moln, utan regn eller snö. Solen, mindre
bländande och värmande än i forna dagar, 1’7ste med
topasfärgadt sken. Himlen var snarare hafsgrön än blå.
Atmosferen hade betydligt minskats i utsträckning, qväfvet och
syret hade till större delen bundit sig i mineralierna, i form
af saltpetersyradt salt och oxid, och kolsyran hade tilltagit
i den mån växterna blifvit allt sällsyntare och insugit allt
mindre deraf. Atmosferen var mindre vidsträckt, luftlagret
. (196)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
