Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ty intet bevisar, att nebulusans element varit absolut kalla,
utan de buro tvärtom inom sig ett rigtigt värmeförråd.
Dagens stjerna synes ännu ej ha förlorat något af sin höga
temperatur, ty hon fortfar att förtätas, och denna förtätning
ersätter hvad hon förlorar genom utstrålning. Men allt har
har dock ett slut. Om solen, fortsättande med att förtätas,
en dag uppnådde samma täthet som jorden, skulle denna
kondensering frambringa en ny värmemassa, tillräcklig att
under 17 millioner år underhålla samma värmegrad som
den, hvilken nu håller jorden vid lif, och denna tidrymd kan
utsträckas på grund af en tänkbar minskning i
utstrålningen, ett regn af meteorer nedstörtande i och uppslukade af
den glupska himlakroppen, eller en fortsatt kondensering,
öfverskridande jordens täthet. Men hur långt vi än
framskjuta denna tidpunkt, skall slutet dock ovilkorligen komma.
Solarna, som slockna i rymden, äro lika många anticiperade
exempel på den undergång, som väntar vår egen.
Men hvem kan säga, om icke 17, 20 eller flera millioner
år efter vår tid den underbara gåfva att ackomodera sig,
hvilken fysiologien och paleontologien upptäckt hos alla
lefvande varelser, kommer att föra menskligheten steg för
steg till ett tillstånd af fysisk och moralisk fulländning, lika
mycket öfverlägset vårt nuvarande tillstånd som detta
är öfverlägset forntidens?
Hvem vet om ej våra fossila skelett skola synas lika
vidunderliga för våra efterlefvande som dinosaurernas för
oss? Kanske skall då temperaturens oföränderlighet komma
dem att tvifla på, att en verkligen intelligent ras kunnat
vara samtidig med en epok, hvilken såsom vår varit
underkastad termometerns plötsliga vexlingar och himmelens
fantastiska variationer. Och hvem vet, om ej flere gånger
under denna omätliga tidrymd några ofantliga revolutioner
i jordens bygnad, någon allmän transformation skall ha
bäddat det förflutna under nya geologiska lager och
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
