Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
efter vistades han ömsom i Padua, Bologna och Rom (der han
en tid var professor), ifrigt sysselsatt med sin
älsklingsvetenskap. 1510 utnämdes han till kanik i Frauenburg och 33 år
derefter, 1543, framlade han döende inför verlden sitt
ryktbara verk: Be orbium coelestium revolutionibus, hvarmed en ny
verldsteori, den heliocentriska, var introducerad i
vetenskapen. Några dagar senare, den 24 maj 1543, fans det nya
verldssystemet^ skapare ej mera bland de dödlige, och det var
utan tvifvel en lycka för honom, att hans arbete ej utkom förr
än samtidigt med hans död. Derigenom undgick han de
förföljelser, som, ifall han left, säkert skulle drabbat honom.
Nu var han oåtkomlig, hvarföre man måste inskränka sig
till att högtidligen fördöma hans arbete och förklara
läsningen deraf belagd med evig fördömelse. På vanligt sätt
hopkokades nu af de ömkligaste spetsfundigheter en hel här
teologiska bevis för den kopernikanska lärans orimlighet
och ett jubelrop uppstämdes öfver kyrkans vunna seger.
Huru hemfallen under fördomar hela medeltiden var, synes
deraf, att till och med Luther kunde vara helt och hållet
blind för den stora sanningen. På tal om upptäckten kallar
han helt enkelt Kopernikus för en »nyhetsmakare», en
»galning». Melankton hyste samma åsigt. På Kopernikus’’ graf
ville eller vågade man ej på länge sätta ett ord om hans
odödliga förtjenster om astronomien, och först 1835, således
nära trehundra år efter hans död, utströks ur Index
fördömelsedomen öfver hans skrifter. »Men dekreterna från
Rom skola ej kunna göra jorden orörlig, och alla
menniskor tillsammans skola ej kunna förhindra henne att rulla
eller undvika att följa rörelsen» (Pascal), och Kopernikus’’
lära kunde ingalunda inpressas i inqvisitionsdomstolens
handlingar, utan hade, den heliga censuren till trots, vid sitt
första framträdande slagit djupa rötter i hvarje redligt
tänkande sinne.
Den förste, som offentligt trädde i mästarens fotspår,
var den ädle, hjeltemodige Giordano Bruno, tillika
skarpsinnig tänkare och filosof. Med öfverlägsen skärpa och
brinnande entusiasm försvarade han den kopernikanska
uppfattningen af stjernhimmelen och verldarnas tallösa mängd.
»Intet», så utbrister han i ett af sina arbeten, »intet är min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
