Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talrika töckenfläckar med ömsom den ena och ömsom den
andra af just dessa skapnader. Ett stort antal nebulosor
äro nemligen cirkelformiga och låta endels upplösa sig i
skönjbara stjernor. Andra hafva samma form, men äro
oupplösliga, hvarför ej, åtminstone ibland, i följd af de oerhörda,
afstånden? Nebulosorna i Andromeda (nära stjernan r)>
Lejonet (fig. 26) m. fl. konstellationer äro linsformiga med
större eller mindre regelbundenhet. Att nu betrakta dessa
nattens aflägsna vandrare såsom lika många vintergator,
verldsöar, liknande vår, låg tydligen mycket nära till hands,
äfvensom att antaga det stjernornas inbördes relationer der
borde vara de samma som här, eller stjernorna med andra
ord bragta i ett planetmessigt systern gemensamt med en
centralkropp af dominerande massa.
I trots af alla slående analogier härutinnan, har en sådan
verldsteori icke desto mindre numera blifvit öfvergifven i hvad
angår vintergatan och oss närmare liggande stjernor (och
om andra aflägsnare nebulosor kunna vi ej döma). Som
sagdt hafva hvarken Sirius eller (i en annan bemärkelse)
Aleyone (rj i Oxen) kunnat försvara sina platser som
centralsolar, och lika liten utsigt fins det för någon annan
stjerna att kunna göra det. Det är fastmer bevisadt, ätten
centralkropp, med samma betydelse för vintergatans millioner
stjernor som solens för planeterna, icke kan finnas, ja att den
till och med för den allmänna säkerhetens skull icke
behöfver finnas. Föreställningen om en anordning af stjernorna
i analogi med hvad fallet är inom planetsystemet förtjenar
derföre numera ej annat erkännande än som ett vackert
vittnesbörd om fantasiens konstruktionsförmåga.
För öfrigt är det intryck, vi af vintergatans betraktande
en klar natt erhålla, alldeles icke egnadt att befästa tron
på den gamla läran om henne. Från trakten af
Enhörningen och Lilla hunden löper hon med ytterst ojemn
förtätning öfver Tvillingarna, Kusken, Perseus, Kassiopeia,
Kepheus och Ödlan åt Svanen till, fortsätter vidare, starkt
förtätad, öfver Örnen, Ophiucus och Sobieskis sköld, samt
sänker sig derefter i ytterligare förtätade men spridda
flockar öfver y i Skytten och ned mot Skorpionens stjert,
der den mottager den öfver tj i Ophiucus löpande mörkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
