Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUAYAQUIL. 73
Det gjorde mig ondt att se, huru tvedrägtens och
hatets demon förstått att ingjuta sin anda i sjelfva
folklynnet i detta härliga land, som borde kunna vara ett
paradis. Det tycktes vara en arfsynd hos de spanska
kreolerna, åtminstone bland dem, som valt den militära banan,
att vilja regera. Hänsyn till rättighet togs härvidlag icke.
Så snart man afsvurit sig spanska kronans öfverhöghet och
hurrat för republiken, hade man också traditionel befogenhet
att vid första lägliga tillfälle slå sig ned på
presidentstolen. Nu gälde det blott att skaffa pålitliga trupper. En
division, en enda bataljon, ja till och med i nödfall blott
ett ensamt kompani krigsknektar vanns för saken, och så
traskade man åstad i strumpläster eller långstöflar, allt efter
råd, lägenhet och årstid, närmsta väg mot presidentpalatset,
hvars innehafvare varskoddes, att man nu tänkte aftacka
och hemförlofva honom. Kunde han då bita ifrån sig,
hade han också utsigt att få regera och husera ännu någon
tid, till dess nästa invit i samma anda gjordes honom.
Dylika allvarsammare eller lindrigare revolutioner
utspelades i fem olika stater endast under den korta tid vi
uppehöllo oss i trakterna.
Men vändom våra tankar från dessa tarfliga
förhållanden till en scen, som i sitt enkla, djupa allvar ännu framstår
för mitt minne lika klart, tydligt och gripande som den
föreföll den trettioårige sjömannen. Det var Långfredagen
den 9 april 1852. Soltält voro sträckta öfver däck lagom
lågt att icke hindra blicken fara fritt omkring utefter
fjer-rans blånande rand. Ett altar var bygdt akter om
mesanmasten, och på sina skaffningsbänkar, som för tillfället
ditflyttats, satt besättningen, klädd i hvita skjortor med
blå krage, hvita hattar, byxor och skor och afhörde pastor
Ponténs till hjertat gående ord. En sådan stund under
sådana förhållanden kan knappast beskrifvas. Ensamt sväfvar
fartyget, nu förvandladt till ett Herrans tempel, fram sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
