Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industribyggnader, av Bo Dalborg - Byggnadens uppförande - 118. Yttertak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industribyggnader
ligger. Ar avståndet stort mellan panelerna, bör mellanrummet
utfyllas med något lätt, brandsäkert fyllnadsmaterial, såsom slagg e. d.
För att undvika det ur brandskyddssynpunkt förkastliga
mellanrummet mellan ytter- och innertakpanel kan man direkt på den först
utlagda panelen anbringa ett isolerande skikt (träfiberplattor,
glasulls-mattor eller liknande), varefter det andra laget panel spikas direkt på
isoleringsskiktet, så att en massiv takplatta bildas.
Är byggnadens bärande stomme av oskyddat järn, måste trätak ur
brandskyddssynpunkt anses absolut förkastligt. Här bör en
brandsä-ker takbeläggning vara självskriven, vilket ur ekonomisk synpunkt
ställer sig synnerligen överkomligt, sedan en hel del fabrikanter av
lättbetong börjat tillverka armerade takplattor, vilka kunna utläggas
direkt på stommen utan fördyrande formkostnader. Samtidigt får
man härigenom en tillfredsställande värmeisolering utan extra
kostnad. Takbeläggning av lättbetongplattor har även med fördel
använts på trästomme.
Vid byggnader med skelett av betong gjutes takplattan av samma
material, varvid givetvis en utomordentligt brandsäker konstruktion
erhålles. Betongplattan måste emellertid värmeisoleras, vilket
vanligen sker med lättbetong, antingen i form av plattor eller gjuten på
platsen. Eventuellt kan betongtaket värmeisoleras med brädpanel
spikad på reglar, vilka fästs i betongen.
Taktäckning.
De vanligast förekommande taktäckningsmaterialen samt
motsvarande lämpligaste taklutningar framgå av fig. 216, som är hämtad ur
»Handbok för byggnadsindustrien». De heldragna bågarna beteckna
områden, där materialet ifråga är praktiskt användbart, medan de
skuggade bågarna ange de lutningsvinklar, där särskilt stor omsorg
måste nedläggas på utförandet och som man därför om möjligt bör
undvika. Med hänsyn till läggningssättet skiljes mellan fjällartade
tak-täckningsmaterial — vanligt tegeltak, cementtegel, eternit etc. — och
sammanhängande — papp, neponset och plåt. Brandsäkerhet är vid
verkstadsbyggnader ett oeftergivligt krav på taktäckningsmaterialet
och ibland fordras även beständighet mot inverkan av frätande gaser.
Taktegel av bränd lera, cement eller eternit läggas på läkt, vanligen
med underlag av brädpanel, och böra helst fastspikas. Eternit, som
är ett utmärkt korrosionsbeständigt taktäckningsmaterial framställt
av cement och asbest, förekommer även i form av stora korrugerade
skivor om 1 a 2 m2, vilka lämpligen fästas direkt på åsarna med
gal-vaniserad träskruv eller klämmer, beroende på materialet i åsarna.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
