Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Diverse andra svetsmetoder - 102. På- och hårdsvetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diverse andra svetsmetoder
hålla obetydliga mängder eller alls inget järn. Vissa material innehålla
däremot vanadin eller molybden. Av dessa är Stellit, Agallit, Akrit,
Celsit, Durit m. fl. de vanligaste. De ha alla stort korrosionsmotstånd
mot syror och alkalier och låg friktionskoefficient och bibehålla sin
naturhårdhet upp till 800° C. Smältpunkten är ungefär 1 300° C och
hårdheten varierar mellan 40 och 60 Rockwell G. Gassvetsning är att
föredraga framför bågsvetsning vid dessa material.
Hårdmetaller tillhörande grupperna 4 och 5 bestå huvudsakligen av
karbider med hög smältpunkt — främst gjutna eller sintrade
volframkarbider.
Grupp 4 a. Hårdmetaller, inneslutna i stålrör. Hit höra t. ex.
Hay-stellit, Verdur, Borod. Såväl gas- som bågsvetsning kan här användas,
den senare därvid med tjockbelagda elektroder och omkastad polaritet.
Vid svetsningen nedsmältes röret, som fixerar hårdmetallerna vid
underlaget. Hårdbeläggningen utgöres av en massa, innehållande krom,
volfram och järn, i vilken volframkarbider finnas insprängda.
Grupp 4 b. Hårdmetaller, fixerade i krom-mangan-järnlegeringar.
Detta material förekommer i form av gjutna bitar eller bandliknande
stavar, i vilka inpressats volframkarbider av varierande kornstorlekar.
Hit höra t. ex. Haystellit, Borite, Carboloy och Diamandite.
Gassvetsning är här att föredraga.
Grupp 5 a. Volframkarbider i pulverform. Bland dessa material
märkas Bläckor, Diadur, Krupps, Carbon, Seco, Widia m. fl. De utgöras
av sintrade volframkarbider. Hårdheten varierar mellan 70 och 75
Rockwell C. Här användes lämpligen kolbågssvetsning.
Grupp 5 b. Borkarbider i pulverform eller pastor. Hit höra t. ex.
Colmonoy och X-alloy. Hårdheten varierar mellan 68 och 70 Rockwell
C. Gas-, kolbågs- och arcatomsvetsning kunna här användas.
Vid all hårdsvetsning måste stor försiktighet iakttagas, så att sprickor
ej uppstå i det påsvetsade skiktet. Lämplig förbearbetning av
arbets-stycket, förvärmning, rätt svetsmetod, värmebehandling och
efterbe-arbetning äro faktorer, som måste ägnas särskild uppmärksamhet. De
för hårdsvetsning lämpligaste grundmaterialen äro vanligen kolstål
med c:a 0,4 å 0,5 °/o kolhalt. Kolstål med över 0,5 °/o kolhalt kunna
även hårdsvetsas, men här måste försiktighet iakttagas, så att ytsprickor
ej uppstå. Låglegerade stål och stålgjutgods hårdsvetsas utan
svårighet, medan gjutjärn fordrar en speciell teknik. Austenitiska stål
tillhörande Cr-Ni eller Cr-Mn-gruppen kunna även hårdsvetsas.
Lämplig svetsmetod.
På- och hårdsvetsning kunna utföras med de flesta svetsmetoder,
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
