Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Elektrisk bågsvetsning - 88. Kolbågssvetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrisk bågsvetsning
flänsade fogkanter. Vid svetsning med tillsatsmaterial kan detta
antingen placeras mellan fogkanterna enligt fig. 534 eller ovanpå dessa
enligt fig. 535.
Fig. 536.
Likströms ljusbåge mellan två
kolspetsar.
Likströms-kolbåge.
Fig. 536 visar en likströmsljusbåge mellan två kolspetsar.
Strömmen flyter därvid från den positiva polen (anoden) till den negativa
polen (katoden). För att bågen skall kunna tändas
fordras att katodspetsen är vitglödande. Detta
åstadkommes genom att stavarna bringas i beröring med
varandra, så att kortslutning uppstår. Spetsarna
avlägsnas därefter ett stycke från varandra, varvid
bågen brinner; förutsättningen härför är, att
katodspetsen blivit vitglödande.
Båda elektrodspetsama upphettas starkt, men den
positiva starkare än den negativa. Detta visar sig däri,
att en större del av den positiva elektrodspetsen är
vitglödande än fallet är med den negativa.
Temperaturen är vid den positiva polen c:a 4 000°C och vid den
negativa c:a 3 400°C. Den högre temperaturen hos
det positiva kolet har till följd, att detta förbrännes
snabbare än det negativa.
Vid kolbågssvetsning uppstår bågen vanligen mellan en kolstav och
ett metallföremål. Bågspänningen är vanligen 45—70 V. Båglängden
varierar mellan några få mm och c:a 35 mm. Ju större båglängden
är, desto större blir emellertid effektförbrukningen och därmed även
avbränningen av kolelektroden. Båglängden kan emellertid ej
understiga ett visst värde utan att svetsgodset blir uppkolat.
Ljusbågens karakteristika.
Strömstyrka och spänning måste stå i visst förhållande till
varandra för att ljusbågen skall kunna brinna, och för varje värde på
strömstyrkan hör därför ett visst värde på spänningen. Den kurva,
som återger detta förhållande, angiver således samtidigt bågens
karaktär och benämnes därför karakteristika. Fig. 537 visar karakteristikan
för en likströms-ljusbåge. Som framgår av denna måste spänningen
först stiga till ett högre värde, den s. k. tändspänningen, för att bågen
skall kunna tändas. När bågen väl har tänts, sjunker spänningen
snabbt, medan strömstyrkan stiger. Karakteristikan säges därför vara
fallande. Vid likström sker i allmänhet inga snabba förändringar av
ström och spänning under en kortare tidsperiod, utan förhållandet
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
