Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödning, svetsning, gasskärning och flamhärdning, av Hugo Frostne - Svetsning - 70. De svetsbara metallerna och deras egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svetsning
därför en mjuk, bearbetbar fog, medan vid elektrisk svetsning och
kallsvetsning ett skikt av vitt gjutjärn bildas mellan fog och
grundmaterial. Vid gassvetsning skall lågan inställas med svagt
acetylen-överskott och vid elektrisk svetsning bör likström användas.
För material t. o. m. 5 mm erfordras i allmänhet ingen avfasning
av fogkanterna. Vid grövre material upp till ungefär 12 mm tjocklek
användes V-fog med ungefär 80° fogvinkel
(fig. 484 a) och ungefär 2 å 3 mm spalt i
roten, och vid material grövre än 12 mm
användes antingen V-fog eller X-fog med
ungefär 80° fogvinkel och 2 å 3 mm spalt,
fig. 484 b och c. Det är mycket viktigt att
vid lagning av sprickor hela sprickan blir
uppmejslad, eftersom den annars bildar en
brottanvisning. Lämpligen bör den
begränsas med ett genomgående hål i varje ände.
Eftersom oxidernas smältpunkt ligger vid
ungefär 1 350°G och alltså högre än gjutjärnets smältpunkt, som är
c:a 1 200°C, måste vid såväl gas- som elektrisk svetsning användas
ett flussmedel, som löser upp dessa.
Rostfritt stål.
Av för svetsning lämpliga stål särskiljas två huvudtyper, nämligen:
a) magnetiska (ferritiska) stål, som huvudsakligen äro legerade med
krom. Dessa stål äro härdbara.
b) omagnetiska (austenitiska) stål, som förutom krom även
innehålla en hög halt av nickel. Dessa stål äro icke härdbara.
Av dessa stål har det sistnämnda i regel större svetsbarhet än det
förra. Vid krom-nickellegeringarna bör vid större krav på
rostbeständighet hela arbetsstycket efter svetsningen uppvärmas till en
temperatur av 1 100—1 200°C och därefter hastigt avkylas i vatten eller luft,
enär eljest materialet i två smala zoner å ömse sidor av fogen, där
temperaturen överskridit 800° G, erhåller en något förminskad
motståndskraft mot rost. Materialets struktur blir genom denna glödgning med
efterföljande hastiga avkylning alltigenom homogen och finkornig. Vid
kromlegeringarna bör åtminstone själva svetsområdet utlöpas till c:a
800°G, eventuellt redan under svetsningens fortgång, för undvikande
av sprickbildningar genom lufthärdning.
Den vid svetsningen bildade oxidhinnan omkring svetsfogen
borttages genom betning eller slipning och polering. Betning företages
lämpligast i 10 °/o-ig svavelsyra vid en temperatur av 80—90°C. Varm-
394
Fig. 484.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
