Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Plastisk formgivning - 15. Plastisk deformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plastisk formgivning
15. Plastisk deformation.
Plastisk deformation har länge utgjort en betydelsefull gren inom det
område av tekniken, som behandlar formgivning, speciellt av metaller
och metallegeringar, d. v. s. den mekaniska teknologien. Redan tidigt
utnyttjades i stor omfattning metallernas egenskaper att låta sig
plastiskt deformeras i form av hantverksmässig smidning, drivning m. m.,
och den praktiska tillämpningen av flera olika metoder har varit
allmänt känd och industriellt utnyttjad, långt innan några teoretiska
utredningar över förloppen ha kunnat framläggas. Sin största betydelse
ha de plastiska formgivningsmetoderna vid framställning av
halvfabrikat, såsom plåt, stänger, tråd m. m., och vid massproduktion av billiga
detaljer. Metoderna medge snabb formgivning, relativt stor
noggrannhet och snäva toleranser hos de framställda detaljerna.
Plastisk formgivning innebär, att ett material genom yttre
kraftpåverkan utsättes för så stora spänningar, att dess yttre form på något
sätt ändras, och att formförändringarna kvarstå sedan krafterna
upphört att verka. Deformationerna bestå t. ex. i stukning, töjning,
bock-ning e. d. Med definitioner lånade från hållfasthetsläran kan man
även säga, att plastisk deformation inträder i ett material, då
spänningarna i detsamma överskrida dess elasticitetsgräns. Ökas
spänningarna ytterligare, uppnås till sist materialets brottgräns. Olika
material äro mer eller mindre lämpliga för plastisk deformation, och man
brukar använda benämningarna smidbarhet, dragbarhet etc. för att
karakterisera deras lämplighet för olika bearbetningsmetoder.
Bearbetbarheten medelst plastiska formgivningsmetoder är beroende
av ett flertal faktorer. Spänningsskillnaden mellan ett materials
brott-gräns och elasticitetsgräns bör vara stor, för att materialet skall vara
lätt att deformera plastiskt. Eftersom spänningarna skola uppnå ett
värde mellan dessa båda gränser för att formförändring skall inträda,
kunna deformationskrafterna varieras mer, om spänningsskillnaden är
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
