Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggande vetenskaper, av Olof Lodén - Teknisk fysik - 169. Luftens fuktighet - 170. Vätsketryck mot väggar i öppna kärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk fysik
Hygrometrar.
För att kontrollera luftens fuktighet i lokaler av olika slag, t. ex. i
ventilationsanläggningar, torkkamrar för virke m. fl., användas s. k.
hygrometrar. Den för tekniska mätningar mest använda typen är
aspirationspsykometern, bestående av två termometrar, som luften
får strömma förbi med en hastighet av 1,5 å 2 m/sek. Den ena
termometerns kula hålles fuktig, och på grund av avdunstningen visar
denna lägre temperatur än den andra, som är torr. Luftfuktigheten
bestämmes av den hastighet, med vilken avdunstningen sker. Ju
mindre relativa fuktigheten är, desto snabbare sker avdunstningen,
vilket medför större skillnad mellan de båda termometrarnas gradtal.
Med hjälp av tabeller erhålles den mot en viss temperaturskillnad
svarande luftfuktigheten.
Genom att använda elektriska motståndstermometrar i förening
med lämpliga mätorgan kan psykometern förses med graderad
visartavla, som direkt anger relativa fuktigheten.
Luftens fuktighetshalt i en lokal har stor betydelse för välbefinnandet
hos de människor, som vistas i lokalen. Den lämpligaste relativa
fuktigheten är dock något olika vid olika temperaturer och även
beroende av om de personer som vistas i lokalen utföra lätt eller tungt
arbete. Luftkonditionering i samband med ventilationsanläggningar
avser att befukta friskluften, så att denna ger ett behagligt inneklimat.
170. Vätsketryck mot väggar i öppna kärl.
I ett kärl med plana väggar och innehållande en vätska beräknas
trycket P i ton mot en vägg eller del därav enligt formeln
där y = vätskans specifika vikt.
F = ytan i m2 av den vägg eller del av vägg, varå trycket
skall beräknas.
h = tryckhöjden i m, d. v. s. vertikala avståndet från vätske-
ytan till väggytans tyngdpunkt.
Fig. 145.
Angreppspunkten för trycket P.
tryckmedelpunkten, ligger alltid djupare än den tryckta ytans
tyngdpunkt. Vertikalavståndet från vätskeytan till
tryckmedelpunkten betecknas med t.
För en rektangulär yta, fig. 145, är avståndet
t = h + (P = ya-bh) .. (53 a)
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
