Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Färger, lacker och fernissor, av Paul Nylén - 116. Vattenhaltiga färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diverse material
Silikatfärg.
Denna kallas även vattenglasfärg, ibland (ehuru mindre egentligt)
mineralfärg eller Keimiärg, det senare efter den i mitten på 1800-talet
verkande tyske kemisten Keim, vilken utredde vattenglasets
användning som bindemedel. Han fann bl. a. att kali-vattenglas ger betydligt
bättre resultat än natron-vattenglas. Även de lämpliga proportionerna
mellan kali och kisel, liksom olika pigments verkan studerades av
Keim. Torkningen av silikatfärg består först i en avdunstning av
vatten, resp, sugning från grunden, därefter gelatinering av den kolloidalt
lösta kiselsyran och av den kiselsyra, som frigöres genom inverkan av
luftens kolsyra. Utgöres grunden av icke avbunden puts, har man
även att räkna med en reaktion mellan kiselsyran och grunden under
bildning av olösliga silikat, varigenom färgen får en god förankring
vid grunden. En liknande, för färgens hållbarhet gentemot yttre
på-känningar (nötning, vatten) gynnsam reaktion äger även rum, om
basiska pigment, såsom zinkvitt och krita, ingå i den strykbara färgen.
Vattenglas är eldsäker, och många s. k. eldskyddsfärger innehålla
därför vattenglas som bindemedel.
Limfärger.
En limfärg innehåller som bindemedel något i vatten lösligt —
eller riktigare i kolloidal form lösligt — limartat ämne. Sådana i
limfärger förekommande ämnen äro förklistrad stärkelse, animaliskt lim
(ben- eller hudlim), kasein löst i alkali och cellim. Förklistrad
stärkelse ingår som bindemedel bl. a. i vår svenska rödfärg (slamfärg),
vilken som bekant erhålles genom att koka rågmjöl med vatten, försatt
med som konserveringsmedel verkande järn- eller zinkvitriol. Under
normala tider tillsattes dessutom linolja eller tran jämte mindre
mängder kolofonium. Därigenom blev färgen hållbarare, mera vattenfast
och smetfri. Den senare typen bör egentligen hänföras till
emulsions-färgerna.
Det för målningsändamål användbara kaseinet erhålles genom
ut-fällning av ostämnet ur kärnmjölk med en syra. Kasein kan upplösas
i vatten genom tillsats av alkaliska medel, såsom lut, soda, ammoniak
eller kalk. Alkali-kaseinet är även efter torkning åter lösligt i vatten.
Kalk-kaseinet omvandlas däremot inom loppet av några timmar till
en i vatten olöslig form. De kallvattenfärger, som saluföras som torra
pulver, bestå vanligen av en intim blandning av kasein med kalk,
pigment och konserveringsmedel. Omedelbart före användningen utröras
de i kallt vatten, varvid kaseinet med kalken omsättes till kalkkaseinat.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
