Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Läder, av Sigurd Köhler - 108. Lädertyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diverse material
ten. Till alun- eller vitgarvning användas lösningar av alun eller
aluminiumsulfat och koksalt, vid glacégarvning därtill vetemjöl eller kli
och äggula. Skinnen behandlas härvid vanligen i valk.
Vid fettgarvning med tran (sämskgarvning) avlägsnas narven från
huden, varefter denna översprutas med tran, behandlas i s. k.
ham-marvalk och torkas. Dessa operationer upprepas tills skinnen äro fullt
genomgarvade, varpå överskottet av fett avlägsnas genom tvättning
med sodalösning.
Till formaldehydgarvning användes en med soda försatt
formalin-lösning, med vilken hudarna behandlas upp till ett par dygn.
Efter garvningen måste lädret bearbetas ytterligare för att erhålla
de egenskaper, det skall ha som färdig produkt. Denna bearbetning,
den s. k. tågningen, är därför olika för olika typer av läder.
Huvudmängden av allt läder, som tillverkas, förbrukas av
sko-industrien. Där användas botten- eller sulläder, ovanläder samt
bind-sul-, kapp- och foderläder.
Sulläder (bottenläder) beredes av kraftiga nötkreaturshudar. Vid
skofabrikerna avskäras hals- och bukdelar, som äro relativt lösa och
mindre hållfasta. De användas till bindsulor och kappor. De så
ren-skurna hudarna (kärnstycken eller kruponger) användas till sulor.
Kruponger levereras även direkt från garverierna till t. ex. skomakare,
som för reparationer icke ha bruk för buk- och halsdelarna. Sulläder
är vanligen vegetabiliskt garvat men även kromgarvat förekommer.
För att det kromgarvade lädret skall bli tillräckligt vattentätt
impregneras det kraftigt med harts-fettblandningar. Det är relativt hårt
och svårbearbetat.
Av ovanläder till skodon finns en mängd olika slag, till damskodon
ofta modebetonade. Till grövre skodon användes i stor utsträckning
smorläder. Det tillverkas av relativt kraftiga hudar, som vanligen
garvas vegetabiliskt och sedermera insmörjas med talg och tran. I
narvytan inpressas ofta reliefartade mönster. En annan typ av
ovanläder för grövre skodon är vaxläder, som har en finputsad köttsida
för att den skall kunna vändas utåt i skodonen. Avsikten härmed är
att skydda den för repor känsliga narven. Till vanliga skodon
användes i stor utsträckning boxkalv, som är ett kromgarvat kalvskinn.
Chevreau, som är mjukare än boxkalv, beredes i stort sett på samma
sätt som denna, men man använder som utgångsmaterial getskinn.
Av hästhud beredes ett liknande läder, s. k. hästchevreau. Lackskinn
tillverkas av get-, kalv- eller kvighudar, vanligen kromgarvade.
Narv-sidan belägges med ett lacköverdrag, som tillverkas av linoljefernissa,
försatt med torkmedel. Skinnen bestrykas flera gånger med fernissan.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
