Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Koppar - 59. Bearbetning - 60. Ytbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koppar
moniumklorid och 3 delar zinkklorid. Flussmedlet måste noga torkas
bort efter lödningen. I stället för detta fluss använder man ibland harts,
som verkar mindre korroderande. Vid hårdlödning beströs lödstället
med lod och borax och värmes till 750—900° C med låga eller i ugn.
Kopparn lödes ibland med silver, när skarven skall ha ett lågt elektriskt
motstånd.
Svetsning. Samtliga kopparkvaliteter kunna svetsas. Vanligast är
gassvetsning. På grund av kopparns goda värmeledningsförmåga måste
materialet runt svetsen förvärmas och arbetsstycket läggas upp på ett
värmeisolerande underlag. Svetslågan skall vara neutral och stor.
Fördelaktigast är att använda koppar av desoxiderad kvalitet. Som
fluss-medel användes borax eller borsyra, och som svetsstav ren koppartråd
eller, bättre, sådan som håller små mängder fosfor eller kisel. Medan
den färdiga svetsen ännu är rödvarm, bör den kallhamras, varigenom
man uppnår bättre hållfasthet. Elektrisk motståndssvetsning är lätt att
utföra. Däremot är det svårare att erhålla en god svets med ljusbåge,
emedan denna alltid överhettar kopparn, som då lätt upptager gaser
eller oxideras, så att svetsen blir inhomogen.
60. Ytbehandling.
Kopparn låter sig lätt varmförtennas vid 250—280°G, och galvaniska
överdrag av nickel, krom, tenn eller silver äro förhållandevis enkla att
åstadkomma.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
