Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Stålets metallografi - 19. Legeringsämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
nickelhalter användas i rostbeständiga stål, t. ex. 8 % Ni
tillsammans med 18 °/o Cr i det mycket utnyttjade austenitiska »18-8-stålet».
Vol fram (W).
Volfram har stor betydelse i verktygsstål men däremot ingen som
helst användning i konstruktionsstål.
Viktigaste malmmineral äro volframit, (FeMn)WO4 och scheelit,
CaWO4, och viktigaste fyndorterna finnas i Kina och Burma, som
producera c:a 85 °/o av världsbehovet. Mindre volframfyndigheter
bearbetas i Sverige och täcka delvis det inhemska behovet. Volfram tillsättes
vid ståltillverkningen i form av ferrovolfram.
Liksom för kisel och krom uppvisar tillståndsdiagrammet ett
avsnört /-område. Karakteristiskt för volfram är att bilda karbider av
olika sammansättning med stor hårdhet, vilket utnyttjas i
verktygsstålen för att erhålla god slitstyrka och skärförmåga. Den kritiska
av-kylningshastigheten påverkas obetydligt, volframstålen äro sålunda
vattenhärdande och få ringa härddjup. Genomhärdningsförmågan ökar
dock med stigande härdningstemperatur. Däremot bidrager volfram
till finare kornstorlek och gör stålen mindre känsliga för överhettning.
I stål för skärande verktyg av alla slag användes volfram i växlande
halter, ofta i kombination med lägre halter av krom och vanadin.
Volframs värdefulla egenskap att göra stålet anlöpningsbeständigt
utnyttjas i varmbearbetningsstål och framför allt i snabbstålen, där
volfram i den vanligaste typen ingår med 18 °/o tillsammans med 4 °/o
krom och 1 % vanadin. Ytterligare ett viktigt användningsområde för
volfram är som legeringsämne i magnetstål för permanenta magneter
i halter på c:a 6%.
Vanadin (V).
Vanadin användes huvudsakligen i verktygsstål och endast i mindre
utsträckning i konstruktionsstål.
Viktigaste malmmineralet är patronit, V2S5, som brytes i Peru, där
60—70 °/o av världsbehovet produceras. En del svenska järnmalmer,
såsom Taberg i Småland, hålla lägre halter vanadin. Tillsättningen i
stålverken sker i form av ferrovanadin.
Inflytandet på stålet är ungefär likartat med volframs, men verkan
är betydligt kraftigare, och de använda legeringshalterna bruka röra
sig om endast 0,1—0,3 °/o. Vanadin verkar mycket starkt
karbidbildande, så att kolhalten måste ökas i proportion till vanadinhalten. I
annat fall förbrukas grundmassans kol till vanadinkarbiderna, och
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
