Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tyst. Avlägsen. En rörelse bland vita dimmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturhistoria, musikhistoria, litteraturhistoria ...
Alltid – historia.
Som om historien upphört.
Som om allt stannat. Som om tiden stelnat i ett enda
ögonblick, från vilket vi endast kan blicka tillbaka
på skeenden, som en gång varit.
Vi slutar skolan. Och de som inte tagits ut vid
testerna – de få som bara försvinner – vart? – de
slutar skolan och måste inställa sig vid Kliniken och
genomgå ytterligare tester, och sedan sövs de ned
och tillbringar resten av sitt liv med att drömma,
med att uppleva imaginära upplevelser.
De får uppleva vad de innerst inne alltid drömt om. De
är lyckliga. I sina drömvärldar.
Hur otroligt meningslös är inte denna tillvaro?
Det tyckte jag alltid, men vågade aldrig säga något
till någon. Och jag kände mig ensam och abnorm.
Men kanske kände de andra det likadant. Inte heller
de vågade säga någonting.
Kanske har många förnummit det meningslösa i en
tillvaro som inte är en riktig tillvaro, utan en
skentillvaro, även om den skenbart är lika verklig, som
verkligheten. Men ingen har vågat säga någonting,
och så har det hela rullat vidare, år efter år,
generation efter generation.
Det är bara det – drömmarna är verklighet. Det är
det du upptäckt. Det är din lösning.
Människorna drömmer inte sina drömmar, de upplever dem.
Kliniken är ett enda stort bedrägeri.
Men varför?
Hur är det möjligt?
En tanke uppenbarade sig: men i oändligheten är ju
allting möjligt, även det orimliga, det ologiska, det ...
Han skälvde i hela kroppen.
MEN DET ÄR INGET SVAR! skrek hans inre. Det finns
en oändlighet av världar och i oändligheten är ingenting
omöjligt, och därför är det inte någon mening att
söka logiska förklaringar.
Det är kanske sant, men jag kan inte acceptera det.
Ett svar som verifierar sig självt är inget svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
