Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carli hade ägnat kvällen åt att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carli hade ägnat kvällen åt att berätta en censurerad
version av deras upplevelser för konung Tabkahr. Nu
stod han och Denée ute på slottsterrassen. Det
var skymning. Dofterna ifrån Kamfi-träden gjorde
tungan hal. Det var lätt att säga för mycket. Doften
berusade.
– Hur är det i ditt land? frågade hon.
Hon bara frågade om hans land. Och han kunde ju inte
säga henne att han inte ägde något land, att hans
land låg bortom tid och rum i en annan dimension.
– Åh, svarade han, försökte låta likgiltig. Jag
är där inte så ofta. Där är som länder är mest. Det
finns vackra trakter och mindre vackra trakter där,
som överallt ...
Hon var inte nöjd med hans svar.
– Finns det mycket berg, eller skog?
– Litet berg och mycket skog, svarade han.
Han sträckte ut en hand och snodde en hårslinga
om den, drog litet. Hon gjorde en grimas, som av
våldsam smärta.
– Din otäcking.
Det var hennes speciella, gäckfulla smekord.
Han drog henne till sig.
– Denée, viskade han. Denée ...
Hon gjorde sig lös. – Varför vill du inte tala om ditt land?
Något brast inom honom. Det var hans desperation, det var
dofterna, det var vetskapen att de snart måste skiljas.
Han kunde inte ljuga mer för henne.
– För att jag inte har något land, svarade han. Kathir är
en dröm, något jag hittat på, bara för att ha något att svara.
Hon såg djupt in i honom.
– Du har väl ett land, sade hon. Någonstans där du föddes.
Han suckade.
– Jo, men det landet ligger så långt borta att jag har svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
