Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, om jag inte hade flytt så hade jag blivit slaktad
och uppäten. Och jag har en viss omtanke om mina
värddjur.)
Var är du nu? I själva verket, alltså ...
(Hos dig, Carli. Jag delar värddjur med dig idag. Har
du något emot det?)
Nej då, men det här är inget värddjur. Det är jag, alltsammans.
(Tror du jag. Men glöm vad jag sa. Jag vill inte
rasera din trygga och begränsade världsbild. Tänk på
hur du skall överleva det här i stället ...)
Ja, medan det sekundsnabba kommunikationsflödet
strömmade mellan de båda intimt förenade jagen,
hade Carli helt glömt bort att han stod i en grotta,
utlämnad åt ett monster, som snart skulle döda honom ...
(Varför döda? Du kan ju se nu ...)
Men ...
Ja, han kunde ju se ...
– Denée, viskade han. När jag säger till skall
du springa tillbaks upp till stenporten, och vänta
där. Jag har en plan. Kanske vi kan klara oss. Stanna
däruppe, tills jag kallar på dig. Om du skulle höra
någon komma, och det inte är Athem eller jag, så –
– Jag har kniven.
– Bra! Om det inte går väl Denée, så ... du vet hur
jag känner för dig?
– Ja, Carli. Och jag ...
Det stockade sig i halsen på henne. Han omfamnade henne.
– Så, sade han. Var lugn. Det går nog bra ...
Han släppte henne. Väntade. Långt borta hördes ett
ljud, först svagt, mycket svagt, sedan starkare, närmare ...
– Spring, viskade han, och såg för sin inre syn hur
hon skyndade tillbaks med kniven i sin hand. Sedan
vände han sig om.
Först såg han varelsen endast som en skugga som
rörde sig emot honom. Sedan såg han de stora klorna
framtill, den ludna kroppen, de jättelika käkarna.
Athem, tänkte han plötsligt. Han gav denne en knuff
bakåt, uppåt grottan. Hade inte tid att se om han fortsatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
