Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tryckte Denées hand.
– Du vet vad som ...
– Ja, viskade hon, en av dem besökte mig, innan ...
– Var inte orolig. Jag har en plan ... kanske vi kan ...
Självbedrägeri.
Mörkret väntade och godkände inga planer. Mörkret är
sin egen sanning. En väg mot mera mörker, mot sitt
eget centrum ...
Han var med ens inte Carli längre. Har planerna
misslyckats? Sannolikhetskalkylerna, Centralens
planer misslyckats?
Det kan inte hända. Det har aldrig hänt förr. Men
naturligtvis skulle det hända mig. Fruktan och hat
och instängdhet blandades till någonting, som höjde
honom över alltsammans. En stark overklighetskänsla
grep honom, sade honom att detta bara var en dröm
och att i drömmen finns inte någon sanning. (Men i
så fall finns i drömmen inte heller någon godhet ...)
Han såg på Denée.
Hon stod stilla, verkade oberörd. Vad tänker hon?
Den Högste vände sig plötsligt till de fångna och
sade med guttural stämma: - Är ni redo!
Och plötsligt rycktes Carli tillbaks och ett våldsamt
trotsigt hat flammade upp inom honom och han vrålade:
– DRA ÅT HELVETE!
Han tyckte han hörde Denée fnissa vid hans sida, men
hann aldrig få veta om det var så. Porten började
svängas upp av några utvalda marmer, den gled upp
ljudlöst trots sin enorma tyngd ... vakterna riktade
spjuten emot dem och tvingade dem mot öppningen ...
– Porten öppnas igen om tre timglas. Lyckas ni
överleva till dess, kommer ni att få fri lejd ur vårt
land ...
De stod innanför nu. Dörren började svänga igen. Något
brast inom Carli och han ryckte fram sin kniv och
rusade mot Den Högste som stod överlägset hånleende
i mynningen för att begrava den i hans bröst – men
porten var snabbare. Stålblankt klirr mot slipad
stenyta. En flämtning ifrån Athem. Och mörker. Inget
skimmer från väggarna. Absolut, kolsvart mörker,
som snabbt förvandlades till ett konturlöst rödgrått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
