Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra dig till din faders slott i Denetah.
Hennes röst hade blivit oändligt tunn. – Vem där?
– Jag är Carli, viskade han. Frukta ej, prinsessa,
jag är din vän.
– Carli... upprepade hon.
– Släck ljuset, prinsessa, annars kanske man ser
mig, när jag smyger mig in.
En kort tvekan. Sedan slocknade ljuset. Och nästan
samtidigt som mörkret ånyo sprang fram, gled han för
andra gången in i nischen.
Det hördes ett mjukt frasande av tyg, då hon drog
sig undan fönsteröppningen.
Han stack kniven i slidan. Det var bråttom nu. När
han gled in genom fönstret hade han tydligt sett
ett ljusskimmer ovan bergen – stjärnorna hade börjat
blekna. Nu var månen nära.
Han ville inte göra så här. Det bjöd honom innerligt
emot att missbruka hennes förtroende på detta
vis. Men det var en fråga om minuter nu. Innan hon
hann tända sitt ljus på nytt, hade han tömt en liten
pung finmalet pulver i handflatan – hans händer fann
snabbt hennes mjuka kropp i mörkret och han pressade
handflatan mot hennes ansikte. Hon kämpade emot en
kort stund. Sedan blev hennes rörelser matta och hon
föll samman i hans famn.
Tseni-pulvret gav ett starkt, narkotiskt rus. Det
skulle hålla henne i dvala flera timmar. Därtill var
det fullkomligt oskadligt, om man brukade det så här,
en enstaka gång.
Han lyfte upp henne – beröringen med hennes mjuka,
varma kropp och hennes doftande hår, som föll som
ett svalt regn över hans ansikte, sände en rysning
igenom honom, kontrasten efter nattens vassa köld
och spänning var outhärdlig, men han tvingade sig
till behärskning och trevade sig bort mot bädden,
prisande sin lycka att man i alla fall lät flickan
sova utan att ha någon kammarjungfru ständigt hos
sig. När han lagt ner henne gick han tillbaks till
fönstret – det hade börjat ljusna oroväckande därute
nu – sökte upp ljuset, som hon tappat på golvet och
tände det med en svavelsticka. Fastän det var en
fråga om minuter innan han måste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
