Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
G. CEDERSCHIÖLD
har urspr. betydt »skadegörare», jfr det mytologiska
namnet (Skaiti).
När nu i våra dagar ursprungliga nom. agentis på -are
öfvergå till nom. actionis, försiggår denna utveckling på två
linjer, dels i) genom lån från tyskan (o. möjligen engelskan),
alltså på litterär väg, dels 2) genom spontan och inhemsk
utveckling inom det skämtsamma talspråket.
1. Efter främmande, i sht tyska, förebilder
(delvis med dansk förmedling):
ajledare står ännu på gränsen mellan nom. instr. o. nom.
act.; jfr SAOB, som ej angifver den senare bet., men citerar
språkprof, i hvilka den kan inläggas.
afläggare kan visserligen brukas = afläggning (om
växter o. d.), men endast i konkret bet.
afsiickare är det bästa exemplet; efter det t. einen
ab-stecher machen säger man nu »göra en afstickare», när man
menar »sticka af» 1. »vika af» från den raka vägen, i eg. eller
bildl. betydelse.
öfver halare i bet. »öfverhalning» hör kanske till 2.
2. i det folkliga 1. snarare slangartade
(»koling >-)språket är det, så vidt jag kunnat se, blott vissa
betydelseområden, inom hvilka dessa bildningar uppträda;
å) för att beteckna supande, drickande, där
likväl »supen» ännu kan fattas mera m a t e r i e 111, ss.
medlet 1. verktyget; t. ex. (en) sängfösare, tröstare, tankställare
(t. ex. P. Molin Å d a 1. 97), hjärtevårmare el. -styrkare,
själa-stämmare (t. ex. hos P. Molin Å d a 1. 98), magborstare (DN
1907, nr 232 t18/»])1;
b) ett slag: (en) torfvare (jfr torjva till ngn),
uppsit-tare ( = örfil, jfr det äldre (?) sitt-opp), truthuggare,
tankställare, alla i OL. — I sin samling »Skolpojks- och studentslang»
( = Sv. Landsmålen XVIII, 8) anför R. G:son Berg följande:
öronvårmare ( = örfil); rännare, skallare, trädare och tärsare,
alla fyra = »slag på munnen»; murare = »slag på ögat» (jfr
tmura igen ögat med ett knytnäfslag»); vidare kimboblängare
1 P. Molin har dessutom i Å d a 1. sidd. 97—99 de likartade, men ännu
själfsvåldigare och utan motsvarande verb bildade: kolijoxare, *olikviniare,
pilihnarkatc, af hvilka det sistnämnda tycks vara rätt allmänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
