- Project Runeberg -  Minnen från Vegas färd och dess svenska föregångare jämte en kortfattad framställning af Nordostpassagens historia och den amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long /
343

(1890) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long 1879-1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om den punkt, hvarifrån de begynt sitt återtåg! Men detta
bedröfliga förhållande hemlighölls af lätt begripliga skäl för
manskapet.

I slutet af juli fortgick snösmältningen med fart, och de
sjuka tillfrisknade småningom, hvarigenom det efterhand gick
lättare än förut att taga sig fram, men slädfararne måste
vada genom dammar af smält vatten, och deras fötter voro
ständigt våta. I samma mån, som isen blef jämnare att
vandra på, kunde de draga två slädar åt gången, och
derigenom reducerades antalet gånger, som de hade att
tillrygga-lägga’samma vägsträcka för att medföra allt sitt bagage, till sju.

Omkring den 12 juli fingo de syn på något, som hade
utseendet af ett snöbetäckt land, hvarför De Long beslöt alt
ställa kursen ditåt. Samtidigt syntes en vidsträckt
vattenhimmel i syd och sydost. I sydvest var isen mera
sönderbruten och stadd i starkare rörelse, hvilket gjorde färden
ganska besvärlig. Omkring den 20 juli använde de 12
timmar på att tillryggalägga 3,000 fot öfver smärre isstycken,
som oupphörligt ändrade läge sins emellan. Färden mot land
gick mycket långsamt, men slutligen kunde de på afstånd
se dess glacierer och vattenflöden. Tidvis måste de hålla
sig i overksamhet på någon lägerplats på isen, emedan det
var omöjligt både att komma fram öfver den ojämna
sönderbrutna ytan och att sätta båtarna i vattnet. Isen dref
småningom sydvart utefter den nyupptäckta öns ostkust. Den
29 juli kommo de henne ändtligen så nära, att de kunde
landstiga på hennes sydöstra sida. Hon blef kallad Bennetts ö,
till minne af expeditionens frikostige utrustare.

På Bennets ö stannade de skeppsbrutna en vecka, eller
till den 6 augusti. Hennes längdriktning tyckes vara nord—
syd, och hennes sydspets, benämnd kap Emma, är belägen
vid 76° 38’ nordl. bredd och 150° 30’ ostl. längd enligt Mel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegasfard/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free