Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long 1879-1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en halstalja, ankar och dragg. Naturligtvis lemnades
ankaret och draggen qvar, men hvalbåten behöll sin halstalja,
hvilken sedermera befans vara till särdeles stort gagn.
Marschordningen var följande: — Alla man, med undantag af ett
särskildt parti om fyra, hade att framdraga l:sta kuttern till
första svarta flagga, som blifvit planterad af islotsen Dunbar,
hvilken gick förut för att utvälja bästa vägen; sedermera
skulle 2:dra kuttern och hvalbåten samt transportslädarna
föras till första stationen så skyndsamt som möjligt. Medan
detta pågick, hade det särskilda partiet om fyra man att
framföra S:t Mikaels-slädarna, som voro lastade med extra
provisionerna, och de sjuka med sjuksläden hade också att
förflytta sig till angifna plats. Chipp var upptagen på
sjuklistan, och jag, som ständigt hade mina ögon förbundna,
kunde endast förrätta lättare arbete, hvarför Melville fick i
uppdrag att leda det arbetande partiet. Hvarje officer och
man af besättningen försågs med en sele, bestående af en
bred rem af hampa, hvilken lades öfver bröstet och ena
skuldran och fastgjordes vid släden på lämpligt sätt. När till
slut order gafs att bryta upp, skyndade alla genast och
entusiastiskt att fatta dragrepen på l:sta kuttern; Melville,
Ambler, jag och två andra män placerade oss vid båda
sidorna af båten med selarna fästa vid tofterna, och så
begynte vårt arbete under förfärligt allvar. Snön var alnsdjup,
vägen ytterst svår och ojämn, och isen full af remnor. Våra
fötter nedsjönko utan motstånd i snön, hvilket snart
uttröttade t. o. m. de bäste af oss; då remnorna i isen icke voro
allt för vida, drogo vi båtarna öfver dem. Stundom måste
vi forsla slädarna öfver oordnade massor af is, som det skulle
hafva fordrats en hel kår af ingeniörer att jämna. Vi gingo
emellertid ständigt, om än långsamt framåt. Vi nådde en af
de svarta flaggor, som islotsen Dunbar planterat, men då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
