Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 2. Från Göteborg till Dicksons hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi vår bestämmelseort och kastade ankar nära öns sydspets.
Båten sattes genast i sjön, och alla voro vi ifriga att komma
i land, en del af oss för att jaga de renhjordar, vi redan
sett på ön, och de öfriga för att samla. Strax vi lemnat
fartyget fingo vi syn på ett stort svart kalflikt hufvud, som
tittade upp ur vattnet och med nyfikenhet betraktade oss.
Djuret dök dock hastigt åter ner igen på hufvudet och
försvann, sedan det ett ögonblick visat motsatt del af kroppen.
Det blef nu målskjutning på det oupphörligen åter upptittande
hufvudet, tills efter en väl riktad kula det försvann för alltid.
Norrmännen kalla djuret ’kobbe’, det är säl. Efter denna
förströelse sökte vi åter landet. Åtskilliga bösshåll derifrån
stötte vi redan på, i följd af den långgrunda stranden.
Djupare vatten kunde ingenstädes upptäckas. Mannen med de
längsta stöfvelskaften måste då gå ur och draga, snart måste
ytterligare en stiga ur och så vidare, tills vi två sista fingo
på de vandrandes ryggar tillryggalägga det återstående ej
obetydliga stycket. På sådant sätt beträdde vi första gången
Asiens jord.
»Ön befans särdeles märkvärdig. Oaktadt hon ej är liten
(ungefär 5 svenska mil lång), är hon nästan platt och höjer
sig knapt mer än 10 fot öfver hafvet, der hon är som högst.
Hon ligger, så att säga, i sjelfva vattenbrynet och består
uteslutande af den finaste sand; jag lyckades ej, oaktadt
träget sökande, finna ens en nagelstor sten. Grönska var ej
att tala om. Ytan utgjordes antingen af naken fin sand,
eller af svart- och hvitbrokig laf- och mossjord; blott i kanten
af de små grunda sötvattenspussarna sågs en brun färgton,
som vanligen gick något i grönt. Om jag undantager ett par
små obetydligare hvita blommor, sågo vi ej en enda färgad
blomma, ej en enda af dessa vackra, bjert färgade
tundrornas barn, som vi öfver allt eljest haft tillfälle att beundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
