Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Män och qvinnor ingnida sina kroppar med fettet af något djur och
med röda färger, hvarigenom skinnet blifver mycket mjukt och istånd
att emotstå den starka hettan, men denna salfva kringsprider äfven en
så afskyvärd lukt, att man icke gerna ställer sig i vind för dem, och
de förpesta till den grad ett tillslutet rum, i hvilket de blott en kort
stund vistas, att man icke kan uthärda att vara tillsammans med dem.
I valet af föda och dess beredande visa de sig icke vara några
läckergommar. Mänga rötter äta de okokta, köttet kokt eller stekt, äfven
halfrått; salt och andra kryddor bruka de icke; fett af alla slag är för
dem en läckerhet, äfvensom inelfvorna af oxar, får och vilda djur,
hvar-vid de icke äro sä noga med att förut rengöra dem. De äta med stor
glupskhet, iakttaga ej några bestämda måltider, för att stilla sin aptit, men
kunna äfven i nödfall fasta länge. Sur mjölk och vatten är deras
vanliga dryck; de bereda en rusgifvande dryck af boning och ett slags rot, men
framför allt annat föredragas de spritdrycker, som de erhålla af Européerna.
Att röka, älska de med passion, och redan som sma barn vänjas
de dervid; de begagna vanligen blad, liknande hampans, hvilka de kalla
Dacha eller Dakka *). För många äro dessa behagligare än verklig
tobak; i nödfall stoppa de sina pipor äfven med andra blad.
Männernas hufvudsakliga göromål är att vakta hjordarne; fä de spår
på rofdjur, så anställer hela kraalen jagt derefter, och bytet delas lika
mellan alla. Af komjölken tjerna de understundom smör, som tillgår
på det sätt, att två personer skaka hit och dit det kärl, hvari mjölken
finnes; men de använda smöret endast till att dermed insmörja sitt
skinn-Några af oxarne tämja de till lastdragare, för att, då en kraal bryter
upp, användas till fortskaffandet af tältstängerna, mattorna,
husgerådssaker-na och barnen. För att kunna styra dessa djur, genomborrar man, då de
äro unga, brosket mellan båda näsborrarne och sticker igenom hålet en
8 till 10 tum läng stake, vid hvars ändar remmar fästas.
De större vilda djuren fånga de medelst snaror eller i gropar, eller
ock söka de angripa dem från ett bakhåll och nedlägga dem med
förgiftade pilar eller kastspjut. Beundransvärd är den skicklighet,
hvarmed de förstå upptäcka och följa spåren; der Européer icke äro i stånd
att utspana någonting, förstå de att genom vissa kännetecken
varseblif-va spåren. Med mycket besvär och tålamod förfärdiga karlarne sina
kastspjut, Assagaie eller Hassagaie kallade, som äro sex fot långa, samt
sina två fot långa pilar och bågar. Äfven utskära de fat och krukor
Enligt Latrobe (grundläggaren af brodrasamfundet Enon på Kap) är det
bladen af Phlomis leonurus. som mycket likna bladen på bampan, hrarföre
denna växt iifven kallas vildhampa: den har en starkt bedöfvande~kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
