Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hud; den skulle annars säkerligen liafva afdragits dem och såsom
peIsskinn blifvit försåld i Europa.
Allteftersom Européerna utbredde sig längre från norr till söder,
blefvo de infödda öfverallt bortdrifna från kusten. Men Europa
tröttnade icke att sända sitt slödder öfver till Amerika, och snart blefvo
alla kuststräckor öfverbefolkade, och man måste vända sig till det inre
af landet. Myndigheterna sålde stora landsträckor, som icke tillhörde
dem, för en ringa penning, och öfverläto åt köparne att såväl uppsöka
detta land, som äfven att sätta sig i besittning af och bibehålla
detsamma. Någon väpnad makt fanns icke och kunde icke heller finnas för
ett land, som tillsammanstaget var tre gånger så stort som hela Europa.
Sålunda var hvar och en sin egen beskyddare, och följaktligen utbredde
sig kriget i sin afskyvärdaste form i en lång linea från Kanadiska
sjö-arne ända till Mexikanska hafsviken, och de hvita nybyggarne
framträngde allt längre i vester. De voro skogsboer, som midt i skogen åt
sig uppförde temligen starka blockhus af de träd, som de föregående
dagen fällt, och så inrättade dessa blockhus, att de liknade fästningar, i
hvilka de kunde skydda sig emot vildarnes pilar och, i senare tider, mot
deras kulor. Om dagen sysselsatte de sig med att göra marken
odlingsbar; de träd som man kunde rå på, blefvo nedhuggna och om möjligt
rigtade man deras fall så, att de alla lågo åt samma håll, hvadan man
beqvämt kunde gå fram och tillbaka mellan stammarne. De stora
träden, som mätte fem till sex fot i diameter och icke med lätthet kunde
fällas, ringades, d. v. s. man bortslog barken rundt omkring, och
borthögg med yxan den inre mjuka barken en half fot djupt, så att träden
förlorade sin näring och småningom dogo ut.
Derefter plägade man antända de liggande trädmassorna, såvida pa
dem sutto några torkade löf och på detta sätt blef marken, som sedan
skapelsedagen icke hade skådat solen, uppvärmd och gödd med aska,
blef fruktbärande och återgaf den flitige arbetaren hundrafaldiga
skördar. Men han måste kämpa för dem, de svagaste trädstammarne måste
klyfvas i flera delar, för att deraf bilda en lodrätt uppstående
gärdes-gård, som var hög nog för att afhålla skogens innevånare, hvilka heldre
närde sig med den unge hvetebrodden eller med den söta majsen, än af
trädens hårda löf. En sådan gärdesgård var likväl ingen lätt sak att
åstadkomma. Då den odlingsbara ytan förstorades, så måste äfven
gär-desgården utvidgas, och arbetet var ständigt detsamma; försummades
det någorstädes, så kommo vilda svin, björnar, gräfsvin, hjortar och
renar, vilda bufflar och i de södra trakterna äfven apor, och ödeläde icke
sällan på en enda natt frukten af en hel sommars mödor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
