Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en filfras, som kastat sig upp på hans rygg, hugger sig fast med sina
skarpa klor och derpå afbiter hans strupe.
I denna vida, menniskotomma öken föres ett oupphörligt krig
mellan djuren. Det är icke nog dermed, att de köttätande djuren angripa
sådana, som de behöfva för sitt lifsuppehälle och till hvilka de äro
hänvisade: att vargen således lurar på de mindre villebråden, räfven på
haren och kaninen, eller att de större rofdjuren i hopar öfverfalla buffeln,
tilldess han, blödande ur tusende sår, faller död ned för deras fötter;
äfven rofdjuren sinsemellan strida med hvarandra, och de, som lefva af
växter, göra på samma sätt. Dessa djur synas vara angripna af ett eget
begär att göra hvarandra skada. Bufflarne vandra visserligen i hjordar
fredligt bredvid hvarandra, men om tvenne ensamme bufflar möta
hvarandra, så kämpa de så länge, tilldess den ene förlorat ett horn och
följaktligen känner sig försvarslös och flyr, eller tilldess han, verkligen
besegrad, dukar under för sin fiendes stötar. Hjortarne kämpa i
skogsmarkerna icke blott vid brunsttiden, utan gå äfven annars med sänkta
horn löst på hvarandra och slåss och dela ut stötar, intilldess de
trasslat in hornen, så att de icke mera kunna komma lösa från hvarandra
och sålunda lefvande blifva sönderslitna af vargar,- eller tilldess
åtminstone en af dem eller båda blifvit svårt sårade och upphöra med striden.
Äfven i luften ega dylika strider och fäktningar rum mellan djur.
Falkar och örnar af oerhörd storlek störta ned på svanen, som simmar
genom luften, uthacka hans ögon, sönderslita honom och låta honom,
sedan de mättat sig, förblifva liggande, intilldess en medlidsam räf
kommer, som gör ett slut på hans lidande, genom att med honom fylla sin
buk. Fiskörnen stryker fram öfver hafvet, och så snart han ser en fisk
vid vattenytan, störtar han ned på densamma, griper honom med
klorna och bortför honom för att förtära honom på land. Den hvithöfdade
örnen, ehuru han är mindre än den förstnämnde, är dock modigare och
starkare, och emedan han icke är så skicklig uti att fånga fisk, men
likväl hyser en viss smak för dem, störtar han sig på fiskörnen, hugger
med näbb och klor efter honom, som icke kan försvara sig, emedan han
hindras af sitt bytes tyngd, och då han ändtligen låter detta falla,
flyger den hvithöfdade örnen efter detsamma, fattar fisken, förrän han
berört vattnet, med näbbet, och skyndar undan, utan att förföljas,
emedan fiskörnen hyser fruktan för honom. Afbildningen på följande sida
framställer en dylik fiskfångstscen.
Många af dessa bergiga trakter bebos af ett brunrandigt
murmel-djur, på hvilket ugglan anställer jagt. Med ljudlös flykt, med helt och
hållet oförnimbara vingslag far hon längs efter marken, hennes om
dagen visserligen skumma, men om natten särdeles skarpa öga, upptäcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
