Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med säga, härja skogar utan Kirgisernas fasta hus öfverhöljas med stoft
och sand ocli hela karavaner förgöras midt på steppen.
Buran, som är väl bekant för karavanernas vägvisare, börjar
dermed, att en ensam vindil far öfver snöslätten, och snökornen packa sig
icke derigenom tillsammans, utan upplyftas och drifvas bort i långa
rader som se ut som breda silfversnören.
Denna enstaka företeelse följes snart af flera dylika från alla håll;
blasten blir starkare, luften fylles af glänsande snöglitter, vinden börjar
att hvina och tjuta, snömassan blir tätare och så kompakt att den
förtager synen, och vandrare och lastdjur synas blott utgöra en
sammanhängande massa snö. Då den under blåst nedfallande snön
hindras af någon bergshöjd, bildar den på läsidan om densamma ett
ofantligt snöberg och, i den händelse att motsatta luftstormar under snöns
nedfallande uppstå, är faran för den resande ganska stor och det blir
da nästan omöjligt att kunna reda sig för de förfärliga snöhvirflarne.
Buran börjar icke sällan vid alldeles solklart väder, men
vanligtvis vid vädervexlingar och vid ombyte af årstider, såvida dessa ombyten
beledsagas af förändringar i väderleken.
Den som är stadd på resa, blir vanligtvis vid Burans uppträdande
gripen af en dödlig förskräckelse, och det är icke eller underligt,
emedan.förmågan att leta sig väg och all lokalkännedom går förlorad. Detta
känner folket i dessa trakter ganska väl och derföre gar ingen ut ur
sitt hus vid sådana tillfällen; ty det har icke sällan händt, att den, som
blott gått ett bösskott från hemmet för att helsa på sin granne,
förirrat sig i steppen och derstädes omkommit. Den deremot som är ute
på vandring, han är nästan ohjelpligt förlorad och till och med den
erfarnaste vägvisare kan icke rädda honom; denne har sjelf tappat
hufvu-vudet, ja förståndet, på samma gång, som han förlorat hvarje vägspår.
Den i steppen betande boskapen plägar icke, såsom man vanligen tror,
drifven af instinkt, välja den bästa, den ändamålsenligaste vägen, utan
den vänder först ena sidan mot vinden, men då blåsten blir den
öfver-mäktig börjar den att löpa milslängt och störtar dervid ofta öfver
lodräta afgrunder ned i klyftor, i breda stepprännilar och i bråddjup, så
att årligen en stor mängd boskap på detta sätt omkommer. Ar 1827
blefvo nästan alla hjordar af en Buran drifna från de. sydliga stepperna
till norden’ in i Saratows-steppen, och dervid omkommo en million får,
mer än en fjerdedels million hästar, öfver 13,000 nötkreatur och 10,000
kameler, en förlust som inalles uppskattades till 15 millioner rubel.
Om dylika stormar uppkomma om sommaren, så uppdrifva de
skyhöga moln af sand och stoft, som fördunkla solen och gifva henne en
matt blodröd färg; stoftet intränger i alla vrår och vinklar och är ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
