Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magasiner. Denna lemnade tillträde blott på två ställen, och var
rundtomkring på det sorgfälligaste sätt omgifven med palisader; blott den ena
ingången kunde begagnas af Holländarne vid landstigningen, och blef
genast tillsluten; endast genom den andra kunde de lemna ön, som
genom en träbro stod i förbindelse med staden, och äfven denna ingång
tillslöts om natten, så att Holländarne då voro i fullkomlig fångenskap.
Utom ön utmärkte nedsänkta pålar det ställe, till hvilket
Japane-serna, för att drifva handel, vågade närma sig ön; - bron var
marknadsplatsen. Endast edsvurna tolkar vågade meddela sig med
Holländarne; varorna blefvo af de förra värderade och i utbyte derför
lem-nades kamfert eller andra eftersökta varor, såsom koppar o. s. v. Ilvarje
umgänge med Holländarne bestraffades med döden, fremlingarne vågade
icke ens på ön visa något yttre tecken till sin religion och icke hålla
gudstjenst. Vid afseglingen undersöktes fartyget från botten ända upp
till däck för den händelse att några förbudna varor funnes deri;
kejsaren ensam hade rätt till handel och bevakade den på det
allra-strängaste.
Nyare tiden har häri frambragt otroliga förändringar. Sedan de
Förenta Staterna under loppet af åren 1853, 1854 och 1855 sände en
expedition under kommendören Parrys befäl till Japan och genom blanka
kanoner tilltvingade sig en handelstraktat, har handeln blifvit temligen fri,
och huru föga den liknar handeln med Holländare och Portugiser, som
man finner beskrifven i äldre berättelser, det visas af följande korta
utdrag ur »Souvenirs d’une ambassade en Vhine et en Japan en 1857 et
1858 par M. de Mognes.»
»Simodas hamn (belägen på en halfö ej långt från ingången till
Jeddos hafsbugt) är liten och trång och skulle knappt kunna samtidigt
rymma fem å sex skepp; men den är mycket säker och väl skyddad;
staden är en stor by, genom en vacker stenkaj värnad emot hafsfloden;
landet är det skönaste och mest pittoreska i verlden; vågformigt
uppåtstigande och nedåt sluttande berg äro betäckta med en yppig vegetation,
som går ända ned till hafvet; på höjderna ser man herrliga träd, vid
hafvet rika och yppiga risfält, i bakgrunden vulkaniska berg, på hvilka
solstrålarne spela med den underbaraste effekt, och i denna lyckliga
natur ett gladt och lyckligt folk, boende spridda i husen, som genom sin
nätthet vittna om innevånarnes välbefinnande.
»Om renlighet kan betraktas som ett bevis på lycka såväl hos
enskilda personer, som hos folken, så tror jag att Japaneserna måste vara
lyckliga; de äro alltjemnt muntra, ja leende, de fröjda sig ät vårt
grannskap och fruntimmerna löpa icke såsom de kinesiska sin väg vid
anblicken af en Europé, och man är. ej eller omgifven af en hop smutsiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
