Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt som de kunna rymma i den stora kräfvan under näbbet. Fiskaren,
som följer dem i båt, fråntager dem gång efter annan deras byte och
kastar detsamma i tiskkassen, tilldess han fått så mycket fisk som han
behöfver.
Ar fiskfångsten slutad, sa aftager fiskaren pelikanens halsband och
tillåter honom antingen tiska för egen räkning eller ock gifver han
honom hans beskärda andel uti småfisk, som han annars skulle släppa
tillbaka i vattnet; ty Kineserna äro icke så enfaldiga som vi kloka
Européer, som utplundra våra floder, i det vi hvarken lemna fiskarne i fred
under lektiden eller ens skona ynglet, utan bemäktiga oss alla, såväl
stora som små.
Vattenfåglar fånga Kineserna på ett annat icke mindre sinnrikt
sätt. De äro vanligtvis goda simmare, och blott sådana kunna i
allmänhet bedrifva detta fågelfänge. De simma i upprätt ställning, såsom vi
pläga göra, då vi trampa vatten; härvid nedsjunka de ända till hakan
i vattnet och hafva på hufvudet en omstjelpt korg, som sitter fast likt
en hatt, utan att man behöfver hålla i den med handen. Denna korg
är omflätad med löf och kan således icke hos vattenfåglarna väcka
någon misstanka, hvarföre de äfven tillåta jägaren att komma alldeles
inpå dem; så snart han kan nå en fågel med handen, fattar han honom
vid fotterna och drager honom under vattnet, då han naturligtvis qväfves.
Emedan de öfriga icke hafva hört något skri, icke bemärkt något
flaxande med vingarne, förblifva de lugna och låta fågelfängaren efter
behag göra sitt mördande urval bland dem.
Dä jägaren erhållit ett så stort antal som han möjligtvis kan
her-bergera under vattnet, återvänder han till stranden och befriar sig från
sin börda.
Kina är mycket rikare välsignadt mod växter, än med djur. Ris
är folkets vanliga föda, åtminstone i de mellersta och sydliga delarneaf
landet; i den norra delen odlas våra sädesslag. Indigo, peppar, betel
och areka odlas ganska ofta, men de vigtigaste af alla växter är
tébu-sken, som man endast låter blifva 6 fot hög i trädgårdarne, emedan han
då på det beqvämaste sättet kan skördas; i vildt tillståndt och vexande
fritt, uppnår han 12 fot. Denna buske uppdrages företrädesvis i de
bergiga provinserna, och af hans blad foras ärligen öfver 100 millioner
skålpund till Europa och omkring 20 millioner skålpund gå till Amerika.
Man påstår att Kina är den afgrund, som uppslukar allt Europas
och de amerikanska bergverkens silfver. Någon sanning ligger
visserligen deri; ty blott få af våra industriartiklar afsättas till Kina; men
den egentliga förlusten sker dock genom tjenstefolks åtgärd, som lika
väl förstå att genom flitig skurning, söndernöta silfverskedar, gafflar, tall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
