Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de i detta uthungrade tillstånd, farande på isstycken, komma
till bebodda trakter, till Island, till Grönland, så angripa de äfven
landthjordarne, hvilka eljest äro säkra för dem.
Polarfararne hafva lärt känna detta djurs pels såsom den
förträffligaste bädd. Huden drages helt och hållet af besten, så att den
sammanhänger som en säck, utan att behöfva en enda söm. Väl torkad
ut- och invändigt, tjenar den sedermera en eller två personer till
vinterläger; man vänder den ludna sidan inåt och kryper in i den vida
och breda säcken. Ludden är mycket tjock och utomordentligt
värmande, d. v. s. hindrar luften att intränga utifrån och bibehåller
förträffligt den inuti uppkomna värmen. Två personer, som ganska
be-qvämt kunna taga plats i en sådan fäll, meddela hvarandra så stark
värme, att de råka i svettning.
För hudens skull jaga infödingarne björnen med ett mer än vanligt
dödsförakt, som äfven härleder sig derifrån, att han är den farligaste
fienden till den för dem oumbärliga fisk- och skälfångsten. Han gör
djuren utomordentligt rädda och förhindrar icke sällan i månaders tid
fångsten i vissa vikar, så att Eskimåerne nödgas byta om vistelseort.
I vattnet kunna de icke angripa honom, han har dertill alltför stor
styrka och slughet och skulle med ett enda slag af tassen tillintetgöra
den lilla skälskinnsbåten; och harpunen, som intränger i skälhundens
glatta knappast med hår betäckta hud, skulle vara utan kraft emot
isbjörnen.
Utom detta grymma rofdjur, ser man under hela den långa
vinternatten icke något annat fyrfota djur upplifva de öde isöarne. Men
äfven nämnda djur är endast i början af vintern synligt, ty sä snart de
öfriga lemna landet, har det icke någon anledning att vidare visa sig,
och döljer sig då, såsom redan är sagdt, djupt i snön.
Med sommaren återvända dessa djur, som förorsaka att björnen då
något senare går till hvila, och något tidigare uppstår än han eljest
skulle göra: då visa sig renen, elgen, bisamdjuret och det vilda fåret,
äfvensom några rofdjur, såsom räfven, vargen, filfrasen och landtbjörnen,
som likväl blott tillfälligtvis drifver röfvareyrket.
Men på alla dessa djur anställer björnen icke jagt; så snart öhafvet
visar sig sådant det i verkligheten är, d. v. s. som en labyrint af stora
och små landsträckor, af mäktiga, vidt utsträckta öar, mot hvilka
England är en obetydlighet, af snöbetäckta klippor eller klippbetäckta
snömassor och en oändlig mängd kanaler, sjöar, vikar, bugter, hamnar,
uppsöker rofdjuret det käraste elementet, hafcet.
På efterföljande karta lemna vi en öfverblick af de trakter, om
hvilka vi här tala och till hvilkas noggrannare betraktande vi vilja åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
