Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förutsätter åtminstone en så djerf fantasi, att författaren ieke tror det
många af hans läsare skulle vara i stånd att utaf ett sådant experiment
göra sig en riktig föreställning om norrskenet.
Ofvanstående teckning framställer fenomenet, då det nått sin högsta
utveckling, men naturligtvis endast en del deraf; ty det erfordras ett
folioblad, för att samtidigt visa och med hvarandra förena norrskenet
vid horisonten och i zenith; dock kan denna bild lära oss att
norrskens-kronan synes hafva en konvex rundning emot jorden och sända sina
strålar ut mot henne, hvaremot norrskenet vid horisonten, som vi sett på
en föregående sida, rundar sig konkavt och sänder sina strålar uppåt.
Sådana företeelser erbjuda dock någon omvexling under den långa
vintern. Uppfriskande är äfven anblicken af en ofta under månaders
tid molnfri himmel, som i djupaste sammetssvarta färg hvälfver sig
öf-ver jorden och visar tusentals stjernor, lysande i den klaraste glans.
Dessa gå icke upp och ned, utan omkretsa polen. Till och med i
våra trakter erbjudes oss en liknande anblick af flera de praktfullaste
stjernbilder, som aldrig gå ned och hvilka astronomen betecknar med
det gemensamma namnet »Circumpolares», såsom Stora Björnens,
An-dromedas, Persei, Cassiopeias, Drakens, Lilla Björneus, Bootes eller
Björnvaktarens stjernbilder. De stå så nära polstjernan, att om vi en
gång hade en 24 timmars lång natt och klar himmel, skulle vi icke
under hela tiden förlora dem ur sigte.
Så är också förhållandet med ännu flera stjernor närmare polen,
och ju längre man kommer uppåt densamma, ett desto större antal
stjernor och stjernbilder finner man hela polnatten öiver horisonten, tills man
ändtligen, sjelf stannande på polpunkten, ser hela det med stjernor
beströdda halfklotet vrida sig omkring horisonten, alltjemt parallelt med
denna.
På denna punkt ser man således icke stjernorna gå upp och ned,
ser dem icke visa sig i öster och försvinna i vester, såsom vi äro vana;
här gifves i allmänhet icke något öster eller vester, utan blott ett
söder, och detta söder ligger öfverallt rundt omkring polen. Polen sjelf
är nordpol (eller sydpol) och alla vägar från honom leda at equatorn
till, d. v. s. söderut (eller från sydpolen norrut).
Så är icke förhållandet 10- 12 grader från polen, der finnes redan
ett öster och ett vester; men detta oaktadt, ser man på 70 grader
nordlig bredd större delen af nordhimmelens stjernor hvarken upp- eller
nedgå, utan kretsa omkring polen.
Afven månen, som i underbar klarhet stiger upp öfver horisonten,
lemnar merendels icke densamma under 8 å 10 dagars tid, utan
omkretsar den. likt sommarsolen, i vidsträckta spiraler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
