- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
39

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

dast af snö. De hugga och skära fyrkantiga block i tillräcklig mängd,
flera fot tjocka fyrkanter af snö, som genom upprepadt regn och derpå
följande köld blifvit fasta nog, att undergå en sådan operation.

Aro block i tillräckligt antal färdiga, så lägger man dem
tillsammans i en ring och fyller mellanrummen med fin snö, som man packar
tätt tillsammans.

Ilär ofvanpå lägges ett andra lager af dylika snöblock och
ytterligare ett tredje, som skjuter något inåt; ännu mera är detta fallet med
fjerde och femte lagren, hvilka i allmänhet förslå att få hyddan
tillräckligt hög.

På detta sätt får man en temligen stor bakugn, som in- och
utvändigt blir så afputsad, att den erhåller en så mycket som möjligt
half-rund form. Ett eller två stycken fyrkantiga block utväljas, för att
användas till dörrar i öppningen, genom hvilken man får krypa in eller
ut, ty att gå ut eller in kan naturligtvis aldrig komma ifråga.

I en sådan snöhydda tändes i allmänhet endast en mindre eld, men
denna jemte den starka utdunstningen från 6 till 10 innevarande
personer är ej allenast tillräcklig att göra densamma beboelig, utan snön
å inre sidan uppvärmes deraf till den grad, att den börjar smälta. Häraf
uppstår icke blott den stora olägenheten, att hyddans innevånare snart
blifva våta, utan en ännu större, nemligen att hyddan efter en natts
förlopp störtar tillsammans öfver deras hufvuden, såvida icke den utifrån
inträngande kölden är stark nog att förhindra smältningsprocessen,
sedan väggarne blifvit till en viss grad förtunnade.

Folket eger ej andra medel att bereda sig en tillflyktsort, då de
under vintern nödgas öfvergifva en boning. Vanligen utvandrar icke en
ensam familj, utan hela byn, till ett så nära och passande beläget ställe
som möjligt; här uppstår ej en hydda, utan en hel by af snöhyddor,
sådana vi se dem afteckuade på första sidan af boken, der vi äfven
kunna iakttaga den förståndiga plägseden att anlägga dem på ett ställe
der de skyddas af berg. Då vinden ligger på, pläga Eskimåerne helt
och hållet igentäppa det hål, som föreställer ingången och genom
hvilket vinden annars skulle intränga, hvaremot de på motsatta sidan
utskära ett fyrkantigt snöblock. På de fästa husen tjenar den långa förut
omtalade gången till att afleda vinden och skulle denna blåsa rakt in i
gången, förlänges och krökes den genast så mycket, att vinden spelar
helt och hållet förbi öppningen.

Anskönt Eskimåerna efter våra begrepp föra ett högst jemmerligt
lif, synas de dock ganska lyckliga, emedan de icke känna till våra
be-hof och njutningar och till och med icke finna smak i desamma, då de
erbjudas dem. Ingen af våra anrättningar retar deras aptit, ingen af våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free