Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinter färdats en lång väg och blifva törstiga, lägga vi en handfull snö
i små portioner på tungan, låta den smälta, och släcka sålunda vår
törst. Den arktiska vintersnön med sin häftiga kyla skulle förorsaka
hvar och en brännblåsor, som tager den i handen; den fruktansvärda
kylan förderfvar hudväfnaden och åstadkommer en känsla af förbränning.
Denna snö kan visserligen utan fara i helt små partiklar införas i
munnen, men den värme, som förbrukas för att smälta densamma, går ifrån
kroppen, och den smälta snön, som dessutom till följd af sin ringa
qvan-titet blott lemnar några små droppar vatten, förökar törsten på ett
pinsamt sätt, i stället för att stilla densamma.
Om således, efter ett halft års förlopp, solen stiger öfver
horisonten, så utöfvar hon till en början alls ingen verkan. Småningom
utvecklar hon ångor, som, genast nedtyngda af den ytterst kalla luften,
förvandlas till dimmor och töcken, hvilka, lägra sig på jorden och
hindra solen att utöfva sitt inflytande.
Om denna slutligen, två månader efter sitt första uppträdande,
höjt sig så mycket, att dess strålar visa sig verksamma, så smälter hon
visserligen isfältens yta, men äro dessa en gång betäckta med en fots
högt vatten, så upphör åter all vidare inverkan, ty solvärmen verkar
endast uppifrån nedåt, hvaremot vattnet icke på detta sätt drager till
sig värme. På en jernstör är det likgiltigt hvilken ända man glödgar,
den öfra eller nedra, man skall alltid en hal t" eller hel fot från den
glödande ändan förnimma en temperaturförhöjning och kunna bestämma
dess grad med ett mätinstrument, men så är icke förhållandet med
vatlnet. Om man fyller en liten glascylinder ined vatten ända upp till
kanten och anbringar en värme-apparat under densamma, så skall dess
temperatur alltjemt stiga nedifrån uppåt. Ar förhållandet omvändt,
skall man icke varseblifva ett sådant stigande. Värmen sprider sig
icke genom vattnet nedåt, och detta är orsaken hvarföre man äfven
om srminaren utan fara, ehuru icke utan olägenheter kan befara dessa
vidsträckta isfält. Då våra floder, om vintern betäckta med is, börja
att röna inflytande af sommarvärmen, så fyllas de med vatten, och
genast blir det farligt att öfvergå dem, ty vattnet tär på isen. Men
hvad frågar polarisen derefter? förrän han, till följd af den ytterst ringa
qvantitet värme, soip det smälta vattnet kan afgifva, från sina 60
grader stiger till blott 30 grader under noll, har redan solen upphört att
verka och värma, den håller pä att sänka sig: sommaren är förbi.
Ingen skall undra öfver att detta sker vid polen, da han erfar att
så äfven är förhållandet under equatorn, hvarest solen dock verkar
något starkare, än från sin ytterst låga ståndpunkt i polartrakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
