Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kiselsyra. Att man kan skära sig på ett gräsblad är en
känd sak, och det är då lätt att förstå hvilket obehag
ett sådant måste förorsaka i en idislares mun.
I andra fall mista bladen sin förmåga att assimilera
och ombildas helt och hållet till stickande försvarsvapen.
Exempel härpå är bland andra berberisbusken samt en
mängd cactusartade växter. Dessa senare skulle i de
torra och vattenfattiga trakter, hvari de lefva, säkerligen
till stor del utrotas af törstande djur, om de ej rundt om
beklädde sig med taggar. Särskilt den saftfylda
vattenväfnaden i dessa växters inre skulle for djuren vara en
stor vederkvickelse, om den blott vore åtkomlig, men som
det nu är, ligga cactusväxterna som hoprullade igelkottar,
tjocka, trinda och välmående midt i öknen — en
ypperlig bild af själfviskheten. Stundom händer det dock, att
nöden kommer åsnorna att glömma sin medfödda
beskedlighet, och cactusväxten får då med sitt lif plikta för sin
oginhet; de törstande djuren sparka nämligen med sina
hofvar upp växten och suga ut den från undre sidan, där
inga taggar finnas.
Ett ofta återkommande drag med afseende på
taggarnas förekomst är, att de hufvudsakligen uppträda hos
buskar och andra lägre växter, då däremot träd med
resliga stammar oftast sakna taggar. En blick på
växtligheten utmed våra landsvägar är nog för att öfvertyga oss
om, huru som hagtorns-, slån-, björnbärs-, nypon- och
berberisbuskar, alla äro väpnade med tornar och taggar,
under det att däremot almar, popplar, lönnar, ekar o. s. v.
sakna dessa försvarsvapen. För dessa senare skulle också
taggar vara af föga gagn, ty deras bladvärk är redan
genom sitt upphöjda läge oåtkomligt för betande kreatur,
och mot smärre fiender, såsom insekter o. d., förmå ej
taggarna lämna något värksamt skydd. Detta är äfven
anledningen till att hos en mängd Ilex-arter (järnek)
bladen på de nedre grenarna äro besatta med de
skarpaste taggar, medan på samma träd de öfre grenarnas
blad fullständigt sakna hvarje tillstymmelse till beväpning.
Ännu märkligare äro kanske i detta afseende några
sydafrikanska acaciaarter, som under de första uppväxtåren,
då de ännu äro utsatta för betande djurs angrepp, äro
besatta med kraftiga taggar, men som sedan, när de växt
upp till höga träd och deras bladvärk ej längre kan nås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
