Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärtväxter (hvaribland Lupinus, Ononis, Genista, Sarothamnus)
sakna honung, hvadan de af insekter besökas blott för
frömjölets skuld, som af dem förtäres eller insamlas åt
larverna. Uteblifva insekt-besök, blir resultatet hos olika arter
ganska olika. Endast hos ett ringa antal (t. ex. våra odlade
ärtor) tyckes riklig fröbildning kunna ega rum, hos andra (t.
ex. hvitklöfver, hästbönor) däremot blott i ringa mängd, men
hos många (ss. hos stångbönor, hareriset o. s. v.) alldeles icke.
Insekterna spela således äfven här en ej obetydlig rol.
Ej alltid äro dock insekt-besöken till gagn för blomman. Hos
några ärtväxter (t. ex. vår vanliga Vida sepium) äro näml.
blommans delar så fast med hvarandra hoplasta och bilda en så
lång och smal ingång till honungsgömmet, att det för flere af våra
vanligaste humle-arter är omöjligt att med snabeln nå det samma.
Snålheten öfvervinner dock alla hinder: på blommans ena sida
biter humlan ett hål genom foder och krona, genom hvilket
hon kan insticka sitt sugrör. Dylik inbrotts-stöld, som hos
nämnda tranärter är mycket vanlig, begås äfven ofta af
humlor hos aklejor, Corydalis- och Pedicularis-arter m. fl. —
Slutligen komma vi till de växter, hos hvilka frömjölets
öfverförande till märket inom samma blomma är alldeles
nödvändigt, och detta af det enkla skälet, att dessa blommor
aldrig öppna sig. Med någon eftertanke kunna vi nog inse, att
så beskaffade blommor med framgång böra kunna sökas bland
vattenväxterna, då ju — åtminstone i de allra flesta fall —
frömjölet vid beröring med vatten förstöres och således bör på
möjligast bästa sätt skyddas.
Att emellertid ej alla vattenväxter, utan tvärtom
endast-ett ringa antal af dem, underlåta att öppna sina blommor, kan
man lätt iakttaga. Men i sådant fall förlängas blomstänglarna så
mycket, att blommorna (ss. hos näckrosen, Polygonum
amphibium, Lobelia Dortmanna m. fl.) simma på vattenytan eller
nå ett stycke där ofvan. Särdeles väl är det i detta
afse-ende sörj dt för arterna af slägtet Utricularia, hvilket erhållit
sitt såväl latinska namn som sitt svenska (blåsört) i följd af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
